[2] Gud, var inte tyst, var inte stilla och stum, Gud!
[3] Se, dina fiender larmar och de som hatar dig höjer sina huvuden.
[4] De smider listiga planer mot ditt folk, de rådslår mot dem du beskyddar,
[5] de säger: "Kom, vi utrotar dem som folk så att ingen mer minns Israels namn!"
[6] Enigt rådslår de med varandra, de sluter förbund mot dig:
[7] Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
[8] Gebal, Ammon och Amalek, filisteerna och Tyrus invånare.
[9] Även Assur ansluter sig till dem, han lånar sin arm åt Lots barn. Sela
[10] Gör med dem som med Midjan, som med Sisera och Jabin vid Kishons bäck
[11] när de förgjordes vid En-Dor och blev till gödsel på marken.
[12] Låt det gå deras stormän som Oreb och Seeb, och alla deras furstar som Seba och Salmunna,
[13] eftersom de säger: "Vi ska ta över Guds betesmarker!"
[14] Min Gud, låt dem bli som virvlande löv, som agnar för vinden!
[15] Som elden slukar skog och lågan sveder berg,
[16] så ska du jaga dem med din storm och skräckslå dem med ditt oväder.
[17] Fyll deras ansikten med skam så att de söker ditt namn, Herre.
[18] De ska skämmas i skräck till evig tid, de ska skämmas och gå under.
[19] Låt dem veta att du ensam bär namnet Herren, den Högste över hela jorden.