[2] för de öppnar sin gudlösa mun, sin falska mun mot mig. De talar mot mig med lögnaktig tunga.
[3] Med hatiska ord omringar de mig, de strider mot mig utan orsak.
[4] Som svar på min kärlek anklagar de mig, men jag ber.
[5] De lönar gott med ont och min kärlek med hat.
[6] Sätt en gudlös över honom, låt en åklagare stå på hans högra sida.
[7] När han ställs inför rätta, låt honom dömas skyldig och hans bön bli till synd.
[8] Låt hans dagar bli få och en annan ta över hans ämbete.
[9] Låt hans barn bli faderlösa och hans hustru änka.
[10] Låt hans barn irra runt och tigga och söka sitt bröd långt från sina ödelagda hem.
[11] Låt ockraren få grepp om allt han äger och främlingar plundra hans egendom.
[12] Låt ingen visa barmhärtighet mot honom och ingen förbarma sig över hans faderlösa.
[13] Låt hans ättlingar bli utrotade och hans namn utplånat i nästa släktled.
[14] Låt hans fäders skuld bli ihågkommen inför Herren och hans mors synd inte utplånas,
[15] låt dem alltid finnas inför Herren och låt minnet av dem utrotas från jorden.
[16] Han hade ju ingen tanke på att vara barmhärtig, utan jagade den som var svag, fattig och bedrövad i hjärtat
[17] Han älskade förbannelse och den drabbade honom, han ville inte ha välsignelse och den flydde från honom.
[18] Han bar förbannelse som sin dräkt, och den trängde in som vatten i hans inre
[19] Låt den bli som hans mantel att svepa sig i, som ett bälte att ständigt spänna om sig.
[20] Detta är mina anklagares lön från Herren, till dem som talar ont mot min själ.
[21] Men du, Herre min Herre, hjälp mig för ditt namns skull! Din nåd är god, rädda mig,
[22] för jag är svag och fattig, mitt hjärta är genomborrat i mitt inre.
[23] Jag försvinner som skuggan om kvällen, jag skakas bort som en gräshoppa.
[24] Mina knän vacklar av fasta, min kropp tappar sitt hull.
[25] Jag har blivit till åtlöje för dem, de ser mig och skakar på huvudet.
[26] Hjälp mig, Herre min Gud! Fräls mig efter din nåd,
[27] så att de förstår att det är din hand, att du, Herre, har gjort det.
[28] De förbannar, men du välsignar. De reser sig men måste skämmas, och din tjänare gläds.
[29] Låt mina anklagare bli klädda i vanära och svepta i sin skam som i en mantel.
[30] Jag vill tacka Herren om och om igen med min mun och prisa honom bland de många,
[31] för han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som dömer hans själ.