[1] Halleluja! Tacka Herren, för han är god, evig är hans nåd.
[2] Vem kan beskriva Herrens väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?
[3] Saliga är de som följer det rätta, som alltid handlar rättfärdigt.
[4] Tänk på mig, Herre, efter din nåd mot ditt folk, kom till mig med din frälsning,
[5] så att jag får se dina utvaldas lycka, dela ditt folks glädje och berömma mig med din arvedel.
[6] Vi har syndat som våra fäder, vi har gjort fel, vi har varit ogudaktiga.
[7] Våra fäder i Egypten tog inte lärdom av dina under, de tänkte inte på dina många nådegärningar utan gjorde uppror vid havet, vid Röda havet.
[8] Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt känd.
[9] Han talade strängt till Röda havet och det blev torrt, han förde dem genom djupen som i en öken.
[10] Han frälste dem från motståndarens hand och befriade dem från fiendens grepp.
[11] Vattnet täckte deras fiender, inte en enda av dem blev kvar.
[12] Då trodde de hans ord och sjöng hans lov.
[13] Men snart glömde de hans gärningar, de väntade inte på hans råd.
[14] De greps av begär i öknen och frestade Gud i ödemarken.
[15] Han gav dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom i deras själ.
[16] De fylldes av avund mot Mose i lägret och mot Aron, Herrens helige.
[17] Men jorden öppnade sig och slukade Datan, den begravde Abirams grupp.
[18] Eld slog upp i deras grupp, lågorna brände de gudlösa.
[19] De gjorde en kalv vid Horeb och tillbad en avgudabild,
[20] de bytte bort sin härlighet mot bilden av en tjur som äter gräs.
[21] De glömde Gud, sin Frälsare, som gjort väldiga ting i Egypten,
[22] underbara verk i Hams land, förunderliga gärningar vid Röda havet.
[23] Han hotade att förgöra dem, men Mose, hans utvalde, ställde sig i vägen för att vända bort hans vrede från att fördärva dem.
[24] De föraktade det ljuvliga landet, de trodde inte hans ord.
[25] De klagade i sina tält och lyssnade inte till Herrens röst.
[26] Då lyfte han sin hand mot dem och svor att låta dem falla i öknen,
[27] att låta deras barn falla bland hednafolken och spridas ut i länderna.
[28] De band sig till Baal-Peor och åt av offren till de döda,
[29] de väckte Guds vrede med sina gärningar och en hemsökelse bröt ut bland dem.
[30] Men Pinechas steg fram och skipade rätt, och hemsökelsen hejdades.
[31] Det räknades honom till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.
[32] De väckte hans vrede vid Meribas vatten och Mose fick lida för deras skull,
[33] för de trotsade hans ande så att tanklösa ord kom över hans läppar.
[34] De förgjorde inte folken som Herren befallt dem,
[35] de beblandade sig med hednafolken och lärde sig deras gärningar.
[36] De tjänade deras avgudar, och dessa blev en snara för dem.
[37] De offrade sina söner och döttrar åt onda andar,
[38] de spillde oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod som de offrade åt Kanaans avgudar så att landet vanhelgades av blodet.
[39] De blev orena genom sina gärningar och var trolösa i allt de gjorde.
[40] Då upptändes Herrens vrede mot hans folk, och han avskydde sin arvedel.
[41] Han gav dem i hednafolkens hand, och de som hatade dem fick härska över dem.
[42] Deras fiender förtryckte dem, de kuvades under deras hand.
[43] Han räddade dem gång på gång, men de var upproriska i sina planer och sjönk allt djupare genom sin synd.
[44] Men han såg till dem i deras nöd när han hörde deras rop,
[45] han tänkte på sitt förbund med dem och förbarmade sig för sin stora nåds skull.
[46] Han lät dem finna barmhärtighet hos alla som fört dem bort i fångenskap.
[47] Fräls oss, Herre vår Gud, och samla oss från hednafolken, så att vi får prisa ditt heliga namn och ha vår ära i att lova dig.
[48] Välsignad är Herren, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket ska säga: "Amen!" Halleluja!