[2] Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig? Jag ropar och klagar, men min frälsning är fjärran.
[3] Min Gud, jag ropar om dagen men du svarar inte, och om natten men får ingen ro.
[4] Ändå är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
[5] På dig förtröstade våra fäder, de förtröstade och du befriade dem.
[6] Till dig ropade de och fick hjälp, de förtröstade på dig och behövde inte skämmas.
[7] Men jag är en mask och inte en människa, hånad av människor och föraktad av folket.
[8] Alla som ser mig hånar mig, de grimaserar och skakar på huvudet:
[9] "Anförtro dig åt Herren! Han får befria och rädda honom, han älskar ju honom."
[10] Det var du som drog mig ut ur moderlivet, du gjorde mig trygg vid min mors bröst.
[11] På dig är jag kastad ända från modersskötet, från moderlivet är du min Gud.
[12] Var inte långt ifrån mig, för nöden är nära och ingen hjälpare finns.
[13] Tjurar i mängd omger mig, Bashans oxar omringar mig.
[14] Som rovlystna, rytande lejon spärrar de upp sitt gap mot mig.
[15] Jag rinner bort som vatten, alla mina leder har skilts åt. Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt inre.
[16] Min kraft är uttorkad som en krukskärva, min tunga fastnar i gommen. Du lägger mig i dödens stoft.
[17] Hundar omger mig, de ondas hop omringar mig, de har genomborrat mina händer och fötter.
[18] Jag kan räkna alla mina ben, de ser på mig, de stirrar.
[19] De delar mina kläder mellan sig och kastar lott om min klädnad.
[20] Men du, Herre, var inte långt borta! Du min styrka, skynda till min hjälp!
[21] Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld!
[22] Fräls mig från lejonets gap och vildoxarnas horn! Du bönhör mig.
[23] Jag ska förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen ska jag lovsjunga dig.
[24] Ni som vördar Herren, lova honom! Ära honom, alla Jakobs barn, och bäva för honom,
[25] för han föraktade inte den förtrycktes lidande och såg inte på honom med avsky. Han dolde inte sitt ansikte för honom utan lyssnade när han ropade till honom.
[26] Från dig kommer mitt lov i den stora församlingen. Jag ska uppfylla mina löften inför dem som vördar honom.
[27] De ödmjuka ska äta och bli mätta, de som söker Herren ska lova honom. Era hjärtan ska leva för evigt.
[28] Alla jordens ändar ska minnas det och omvända sig till Herren, folkens alla släkter ska tillbe inför dig,
[29] för riket är Herrens och han råder över folken.
[30] Alla mäktiga på jorden ska äta och tillbe, inför honom ska de böja knä, alla som går ner i stoftet och inte kan hålla sin själ vid liv.
[31] Ättlingar ska tjäna honom, kommande släkten ska få höra om Herren.
[32] De ska träda fram och förkunna hans rättfärdighet för det folk som ska födas: