[1] Tacka Herren, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken!
[2] Sjung till honom, lovsjung honom, tala om alla hans under!
[3] Ha er ära i hans heliga namn! De som söker Herren ska glädja sig av hjärtat.
[4] Fråga efter Herren och hans makt, sök alltid hans ansikte.
[5] Tänk på de under han gjort, på hans tecken och hans muns domar,
[6] ni Abrahams barn, hans tjänare, ni Jakobs söner, hans utvalda.
[7] Han är Herren vår Gud, över hela jorden når hans domar.
[8] Han minns för evigt sitt förbund, i tusen släktled ordet han gett,
[9] förbundet han slöt med Abraham och eden han gav till Isak.
[10] Han bestämde det för Jakob som en lag, för Israel som ett evigt förbund:
[11] "Till dig ger jag Kanaans land som er arvedel och egendom."
[12] Då var de en liten skara, de var få och främlingar i landet.
[13] De vandrade från folk till folk, från ett rike till ett annat.
[14] Han lät ingen förtrycka dem, han straffade kungar för deras skull:
[15] "Rör inte mina smorda, gör inte mina profeter något ont!"
[16] Han sände svält över landet och lät dem lida brist på bröd,
[17] men han sände en man framför dem, Josef som såldes till slav.
[18] Man slog hans fötter i bojor och lade järn om hans hals,
[19] tills det han sagt slog in och Herrens ord bevisade hans oskuld.
[20] Då släpptes han på kungens befallning, folkens härskare gav honom fri.
[21] Han satte honom till herre över sitt hus, till härskare över allt han ägde,
[22] till att binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
[23] Och Israel kom till Egypten, Jakob blev gäst i Hams land.
[24] Herren gjorde sitt folk mycket fruktsamt, starkare än deras fiender.
[25] Han vände deras hjärtan till att hata hans folk, till att handla svekfullt
[26] Han sände Mose, sin tjänare, och Aron som han utvalt.
[27] De gjorde hans tecken bland dem och under i Hams land.
[28] Han sände mörker och allt blev mörkt, och de stod inte emot hans ord.
[29] Han förvandlade deras vatten till blod och lät deras fisk dö.
[30] Deras land vimlade av grodor, ända in i deras kungars kamrar.
[31] Han befallde, och det kom flugsvärmar över hela deras rike.
[32] Han gjorde regnet till hagel och sände eldslågor i deras land.
[33] Han slog ner deras vinstockar och fikonträd och knäckte träden i deras rike.
[34] Han befallde, och det kom gräshoppor och gräshoppslarver
[35] De åt upp all grönska i landet, slukade grödan på marken.
[36] Han slog allt förstfött i landet, förstlingen av all deras livskraft.
[37] Så förde han ut dem med silver och guld, i hans stammar stapplade ingen.
[38] Egypten gladde sig när de drog ut, skräck för Israel hade fallit över dem.
[39] Han bredde ut ett moln till skydd och en eld till att lysa i natten.
[40] De bad, och han sände vaktlar och mättade dem med bröd från himlen.
[41] Han öppnade klippan och vattnet flödade, det rann i öknen som en ström,
[42] för han tänkte på sitt heliga löfte till sin tjänare Abraham.
[43] Så förde han ut sitt folk med fröjd, sina utvalda med jubel.
[44] Han gav dem hednafolkens länder, det folken förvärvat fick de ärva,
[45] för att de skulle hålla hans lagar och följa hans undervisning. Halleluja!