[1] Vid Babels floder, där satt vi och grät när vi tänkte på Sion.
[2] Där i pilträden hängde vi våra harpor,
[3] för våra fångvaktare bad oss sjunga, våra plågare bad oss vara glada: "Sjung för oss en av Sions sånger!"
[4] Hur kan vi sjunga Herrens sång i främmande land?
[5] Glömmer jag dig, Jerusalem, då ska min högra hand glömma att spela.
[6] Låt min tunga fastna i gommen om jag inte tänker på dig, om jag inte har Jerusalem som min högsta glädje.
[7] Herre, tänk på Jerusalems dag då Edoms barn ropade: "Riv, riv ner ända till grunden!"
[8] Dotter Babel, du fördärvade, lycklig är den som får ge dig för det du har gjort mot oss.
[9] Lycklig är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.