[2] Jag höjer min röst till Gud och ropar, jag höjer min röst till Gud och han lyssnar till mig.
[3] På nödens dag söker jag Herren, om natten är min hand utsträckt utan att tröttna. Min själ vägrar låta sig tröstas.
[4] Jag tänker på Gud och suckar, jag grubblar och min ande mattas. Sela
[5] Mina ögonlock håller du öppna, jag är full av oro och kan inte tala.
[6] Jag tänker på forna dagar, sedan länge flydda år.
[7] Jag minns min sång i natten, jag grubblar i mitt hjärta och min ande undrar:
[8] Ska Herren förkasta för evigt och aldrig mer visa nåd?
[9] Är hans godhet borta för alltid? Är det slut med hans ord för alla tider?
[10] Har Gud glömt att vara nådig? Eller har han i vrede hållit inne sin barmhärtighet? Sela
[11] Jag svarar: Detta är min plåga, att den Högstes högra hand inte är som förr.
[12] Jag minns Herrens gärningar, jag minns dina forna under,
[13] jag tänker på alla dina verk och begrundar det du har gjort.
[14] Gud, i helighet går din väg. Vilken gud är så stor som Gud?
[15] Du är den Gud som gör under, du har visat din makt bland folken.
[16] Med din arm har du återlöst ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela
[17] Vattnen såg dig, Gud, vattnen såg dig och bävade, själva djupen darrade.
[18] Från molnen strömmade vatten, skyarna höjde sin röst och dina pilar flög överallt.
[19] Din åska dundrade i virvelstormen, blixtar lyste upp världen, jorden darrade och bävade.
[20] Genom havet gick din väg, din stig genom väldiga vatten, och ingen såg dina fotspår.
[21] Du förde ditt folk som en fårhjord genom Moses och Arons hand.