[2] Tänk på din församling som du vann i forna tider, din arvedels stam som du återlöste. Tänk på Sions berg där du tog din boning.
[3] Vänd dina steg till dessa eviga ruiner. Allt i helgedomen har fienden förstört.
[4] Dina motståndare skränade på platsen där du möter oss, de satte upp sina fälttecken som tecken.
[5] Det var som när yxor höjs i en tät skog,
[6] alla ornament slog de sönder med yxa och hacka.
[7] De satte eld på din helgedom och vanhelgade ditt namns boning ända till grunden.
[8] De sade i sina hjärtan: "Vi ska kuva dem fullständigt!" Alla Guds mötesplatser brände de ner i landet.
[9] Vi ser inte våra tecken, ingen profet finns kvar och ingen av oss vet hur länge det varar.
[10] Hur länge, Gud, ska fienden få håna och ständigt förakta ditt namn?
[11] Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Dra fram den ur din famn och förgör dem!
[12] Gud, min kung sedan urminnes tid, du som skapar frälsning på jorden!
[13] Du delade havet med din makt, du krossade drakarnas huvuden på vattnet,
[14] du knäckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
[15] Du lät källa och bäck bryta fram, du lät starka strömmar torka ut.
[16] Din är dagen, din är också natten, du har skapat ljuset och solen.
[17] Du har fastställt jordens alla gränser. Sommar och vinter är skapade av dig.
[18] Tänk på hur fienden hånar, Herre, hur ett dåraktigt folk föraktar ditt namn!
[19] Ge inte din turturduvas själ åt vilddjuren, glöm inte dina förtrycktas liv för alltid!
[20] Tänk på förbundet, för landets mörka vrår är fulla av våldets nästen.
[21] Låt inte den kuvade vända skamsen tillbaka, låt den förtryckte och fattige få prisa ditt namn.
[22] Res dig, Gud, och för din talan! Tänk på hur dåren hånar dig dagen lång.
[23] Glöm inte dina fienders rop, det skrän som ständigt stiger från dina motståndare.