[2] Från Sion, skönhetens krona, visar sig Gud i glans.
[3] Vår Gud kommer, han tänker inte tiga. Förtärande eld går framför honom, kring honom rasar stormen.
[4] Han kallar på himlen där ovan och på jorden för att döma sitt folk:
[5] "Samla till mig mina trogna som sluter förbund med mig genom offer."
[6] Och himlarna förkunnar hans rättfärdighet, att Gud är den som dömer. Sela
[7] "Hör, mitt folk, jag vill tala! Israel, jag vill vittna mot dig: Jag är Gud, din Gud.
[8] Det är inte för dina slaktoffer jag går till rätta med dig, dina brännoffer är ständigt inför mig.
[9] Jag vill inte ta tjurar från ditt hus eller bockar från dina fållor,
[10] för skogens alla djur är mina, boskapen på de tusen bergen.
[11] Jag känner alla fåglar på bergen, allt som rör sig på marken är mitt.
[12] Om jag vore hungrig skulle jag inte säga det till dig, för världen är min med allt vad den rymmer.
[13] Skulle jag äta tjurars kött eller dricka bockars blod?
[14] Nej, offra lovets offer till Gud, uppfyll dina löften till den Högste
[15] och ropa till mig på nödens dag. Jag ska rädda dig, och du ska ära mig."
[16] Men till den gudlöse säger Gud: "Hur kan du tala om mina stadgar och ta mitt förbund i din mun,
[17] du som hatar tillrättavisning och kastar mina ord bakom dig?
[18] Ser du en tjuv samtycker du med honom, med äktenskapsbrytare slår du följe.
[19] Du sprider ondska med din mun och spinner svek med din tunga.
[20] Du sitter och förtalar din bror, du smutskastar din mors son!
[21] Sådant har du gjort och jag har tigit, då har du trott att jag är som du. Men jag ska straffa dig
[22] Tänk på detta, ni som glömmer Gud, så att jag inte sliter er i stycken utan räddning:
[23] Den som offrar lovets offer ärar mig, och den som ger akt på vägen ska jag låta se Guds frälsning."