Skip to content
Opens in a new window
Listen to this chapter • 4:09

[1] Till dig, Herre, tar jag min tillflykt. Låt mig aldrig behöva skämmas.

[2] Rädda mig och befria mig i din rättfärdighet, vänd ditt öra till mig och fräls mig.

[3] Var min klippa där jag kan bo, dit jag alltid kan komma, du som gett befallning om min frälsning. Du är mitt bergfäste och min borg.

[4] Min Gud, befria mig ur den gudlöses hand, ur förbrytarens och förtryckarens grepp,

[5] för du är mitt hopp, Herre, Herre, min trygghet ända från min ungdom.

[6] Du har varit mitt stöd ända från moderlivet, du har förlöst mig ur min mors inre. Dig lovar jag alltid.

[7] Jag har blivit som ett tecken för många, och du är min starka tillflykt.

[8] Min mun ska fyllas av ditt lov, av din ära dagen lång.

[9] Förkasta mig inte när jag blir gammal, överge mig inte när min kraft tar slut,

[10] för mina fiender talar om mig, de som vaktar på min själ rådslår med varandra:

[11] "Gud har övergett honom. Jaga och grip honom, det finns ingen

[12] Gud, var inte långt ifrån mig! Min Gud, skynda till min hjälp!

[13] Låt min själs fiender få skämmas och gå under, låt dem som vill mig ont höljas i hån och vanära.

[14] Men jag ska alltid hoppas och prisa dig om och om igen.

[15] Min mun ska förkunna din rättfärdighet, din frälsning dagen lång, fast jag inte förstår dess vidd.

[16] Jag ska komma i Herrens, Guds väldiga kraft, jag ska prisa din rättfärdighet, din och ingen annans.

[17] Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom, och än i dag förkunnar jag dina under.

[18] Överge mig inte, Gud, när jag blir gammal och grå, innan jag fått förkunna din makt för nya släkten, din kraft för alla som ska komma.

[19] Din rättfärdighet når upp till himlen, Gud, du har gjort stora ting. Gud, vem är som du?

[20] Du har låtit oss se mycket nöd och olycka, men du ska åter ge oss liv, åter lyfta oss ur jordens djup.

[21] Föröka min storhet och trösta mig igen,

[22] så vill jag tacka dig till lyra för din trofasthet, min Gud, jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

[23] Mina läppar ska jubla när jag lovsjunger dig, så även min själ som du har friköpt.

[24] Min tunga ska tala om din rättfärdighet dagen lång, för de som ville mig ont måste skämmas och blygas.

Psaltaren — Chapters