[1] Då tog Job till orda och sade:
[2] O, att min sorg kunde vägas och min olycka läggas i samma vågskål!
[3] Nu är den tyngre än havets sand, därför kan jag inte styra mina ord,
[4] för den Allsmäktiges pilar har träffat mig, min ande dricker deras gift. Fasor från Gud
[5] Skriar vildåsnan över sitt gräs, råmar oxen över sitt foder?
[6] Kan det smaklösa ätas utan salt, finns det någon smak i äggets vita?
[7] Jag vägrar röra det, det är kväljande mat för mig.
[8] O, att min begäran blev hörd och att Gud uppfyllde min längtan,
[9] att Gud ville krossa mig, räcka ut sin hand och skära av mitt liv!
[10] Då vore det ändå min tröst, mitt jubel i skoningslös plåga, att jag inte förnekat den Heliges ord.
[11] Vad är då min kraft, att jag skulle hoppas? Vad är mitt slut, att jag skulle vara tålig?
[12] Är min kraft som stenens, min kropp av koppar?
[13] Nej, hjälpen kommer inte från mig, varje utväg är stängd för mig.
[14] Den förtvivlade borde få godhet från sin vän, men man fruktar inte mer den Allsmäktige.
[15] Mina bröder är trolösa som bäckar, som bäckars rännilar som sinar.
[16] De är mörka av is när snön har fallit och gömt sig i dem,
[17] men när hettan kommer torkar de, försvinner i värmen från sin plats.
[18] De ändrar kurs från sitt lopp, rinner ut i intet och försvinner.
[19] Karavaner från Tema spanar efter dem, resande från Saba sätter sitt hopp till dem.
[20] De blir svikna i sin förhoppning, när de kommer fram blir de bestörta.
[21] Så har ni nu blivit till intet, ni ser det förskräckliga och blir rädda.
[22] Har jag sagt: ”Ge mig något, köp mig loss med er förmögenhet,
[23] rädda mig från fiendens hand, friköp mig från utpressarna?”
[24] Undervisa mig så tiger jag, hjälp mig förstå var jag gått vilse.
[25] Hur inträngande är inte uppriktiga ord! Men vad hjälper tillrättavisning från er?
[26] Tänker ni märka ord och betrakta en förtvivlad mans ord som luft?
[27] Skulle ni kasta lott om en faderlös och köpslå om er vän?
[28] Men se nu på mig! Jag ska inte ljuga er rakt i ansiktet.
[29] Vänd om, låt ingen orätt ske! Vänd om, min sak är rättfärdig!
[30] Bor orätt på min tunga? Skulle inte min mun förstå ondska?