[1] Jag slöt ett förbund med mina ögon: att aldrig se på en ung kvinna.
[2] Vilken lott skulle jag annars få av Gud i höjden, vilken del av den Allsmäktige där ovan?
[3] Ofärd drabbar ju orättfärdiga, och olycka ogärningsmän.
[4] Ser inte han mina vägar och räknar alla mina steg?
[5] Har jag umgåtts med lögn, har min fot varit snar till svek?
[6] Låt honom väga mig på en rättvis våg, så ska Gud få se att jag är oskyldig.
[7] Har mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt mina ögon, har jag någon fläck på mina händer?
[8] Då får en annan äta vad jag har sått och mina plantor ryckas upp med roten.
[9] Har mitt hjärta förförts av en kvinna, har jag stått på lur vid min nästas dörr?
[10] Då får min hustru mala korn åt en annan och främmande män ligga i hennes famn.
[11] Det hade varit en skamlig handling, en straffbar synd,
[12] en eld som förtär ända till avgrunden och föröder hela min skörd till roten.
[13] Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt när de hade någon tvist med mig?
[14] Vad skulle jag då göra när Gud reser sig? När han ställer mig till svars, vad skulle jag säga?
[15] Han som skapade mig i moderlivet skapade ju dem också, en och samme har berett oss båda i modersskötet.
[16] Har jag nekat de fattiga vad de önskat eller låtit änkans ögon försmäkta?
[17] Har jag ensam ätit mitt bröd utan att den faderlöse fått äta av det?
[18] Nej, från min ungdom har jag uppfostrat honom och från första stund har jag tagit mig an änkor.
[19] Har jag sett någon förgås utan kläder, eller en fattig utan något att skyla sig med?
[20] Har inte hans hjärta välsignat mig, fick han inte värma sig i ull från mina lamm?
[21] Har jag lyft min hand mot den faderlöse när jag såg mig ha medhåll i porten?
[22] Då får min axel lossna från min skuldra och min arm brytas från sin led,
[23] då skulle jag frukta Guds straff och stå maktlös inför hans majestät.
[24] Satte jag mitt hopp till guldet, kallade jag rent guld min trygghet?
[25] Gladdes jag över att min rikedom växte och att min hand samlade så mycket?
[26] Hände det när jag såg hur solljuset sken och hur månen skred härligt fram,
[27] att mitt hjärta i hemlighet lät sig förföras och jag gav dem en handkyss?
[28] Även det hade varit en straffbar synd, för då hade jag förnekat Gud i höjden.
[29] Har jag glatt mig åt min fiendes olycka, fröjdat mig när olyckan drabbade honom?
[30] Nej, jag lät inte min mun synda genom att begära hans liv med en förbannelse.
[31] Mitt husfolk kan vittna: ”Alla fick mätta sig med kött vid hans bord.”
[32] Främlingen behövde inte övernatta på gatan, jag öppnade mina dörrar mot vägen.
[33] Har jag dolt mina brott som Adam och gömt min skuld inom mig,
[34] av fruktan för allt folket och rädsla för fränders förakt, så att jag teg och inte gick utanför dörren?
[35] O, att jag hade någon som lyssnade på mig! Se, här är min underskrift. Må den Allsmäktige svara mig. Låt mig se min motparts anklagelseskrift!
[36] Sannerligen, jag skulle bära den på min skuldra, jag skulle fästa den som min krona.
[37] Jag skulle redovisa alla mina steg för honom, möta honom som en furste.
[38] Har min mark ropat över mig, har dess fåror gråtit med varandra?
[39] Har jag ätit dess frukt utan att betala eller sugit ut dem som brukade jorden?
[40] Då får törne växa i stället för vete, ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.