[1] Då tog Job till orda och sade:
[2] Vilken hjälp har du inte gett den maktlöse, hur har du inte stärkt den svages arm!
[3] Vilka råd har du inte gett den ovise, vilket överflöd av klokhet har du inte lagt i dagen!
[4] Med vems hjälp talar du dessa ord, och vems ande utgår från dig?
[5] De avlidna skälver, likaså djupets vatten och de som bor där.
[6] Dödsriket ligger naket för honom, avgrunden utan täckelse.
[7] Han spänner ut himlen i norr över det tomma, han hänger upp jorden på intet.
[8] Han samlar upp vatten i sina moln, och skyarna brister inte under bördan.
[9] Han gömmer sin tron för vår åsyn, han höljer den med sina skyar.
[10] En välvd horisont har han satt över vattnen där ljuset gränsar mot mörkret.
[11] Himlens pelare skälver, skrämda av hans tillrättavisning.
[12] Med sin kraft stillar han havet, med sitt förstånd krossar han Rahab.
[13] Han andas och himlen blir klar. Hans hand genomborrar den snabba ormen.
[14] Se, detta är bara en glimt av hans verk, det vi hör om honom är bara en viskning. Vem kan fatta dånet av hans kraft?