[1] Elihu fortsatte. Han sade:
[2] Ha lite tålamod, jag har mer att säga till Guds försvar.
[3] Jag vill hämta min insikt från fjärran och hävda min skapares rättfärdighet.
[4] Mina ord är sannerligen inte falska, en som har full insikt är med dig.
[5] Se, Gud är väldig och förkastar ingen, han är väldig i sitt förstånds kraft.
[6] Den gudlöse låter han inte leva, men de nödställda skaffar han rätt.
[7] Han tar inte sina ögon från de rättfärdiga. Han låter dem trona i kungars krets, upphöjda för evigt.
[8] Men läggs de bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
[9] så vill han visa dem vad de har gjort och vilka brott de i trots har begått.
[10] Han öppnar deras öra för tuktan och manar dem att vända om från synden.
[11] Om de lyssnar och tjänar honom, får de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
[12] Men om de inte lyssnar, ska de drabbas av svärdet och gå under i sitt oförstånd.
[13] De som har gudlösa hjärtan tar till vrede, de ropar inte på hjälp när han binder dem.
[14] De ska dö i sin ungdom och sluta sitt liv bland horkarlar i avgudatempel.
[15] Genom lidandet vill han rädda den som lider och genom nöden öppna hans öra.
[16] Också dig vill han locka ut ur nödens gap till en rymlig plats utan betryck och duka ditt bord
[17] Men du är fylld av ogudaktighetens dom, dom och rättvisa håller dig fast.
[18] Låt inte vreden locka dig att håna, och låt inte en stor lösensumma förleda dig.
[19] Kan ditt rop och alla kraftansträngningar frita dig från nöd?
[20] Längta inte efter den natt då folken ska ryckas från sin plats.
[21] Akta dig, vänd dig inte till ondskan, som du valt i stället för lidande.
[22] Se, Gud är upphöjd i sin kraft. Var finns en lärare som han?
[23] Vem har anvisat honom hans väg, och vem kan säga: ”Du har gjort orätt”?
[24] Kom ihåg att upphöja hans verk som människorna besjunger,
[25] som alla människor ser, som de betraktar om än i fjärran.
[26] Se, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år är fler än någon kan utforska.
[27] Vattnets droppar drar han uppåt, de strilar som regn från dimman.
[28] Det strömmar från skyarna och droppar i mängd över människor.
[29] Kan någon förstå hur molnen breder ut sig, förstå dundret från hans hydda?
[30] Se, han sprider sina blixtars ljus omkring sig och döljer havets djup.
[31] Genom dem dömer han folken, men ger också mat i överflöd.
[32] Han höljer sina händer i blixtars ljus och befaller dem att träffa sitt mål.
[33] Hans dunder bär bud om honom, även boskapen vet vad som väntar.