[1] Då tog Job till orda och sade:
[2] Lyssna noga på mina ord, låt det vara trösten ni ger mig.
[3] Visa mig tålamod så att jag får tala, och när jag har talat kan du håna.
[4] Är det en människa jag grälar på? Varför skulle jag inte vara otålig?
[5] Se på mig och häpna, sätt handen för munnen.
[6] När jag tänker på det blir jag förskräckt, rysningar griper min kropp.
[7] Varför får de gudlösa leva, bli gamla och växa i kraft?
[8] De ser sina barn leva trygga hos dem och har sina avkomlingar för ögonen.
[9] Deras hus står trygga utan fasor, Gud drabbar dem inte med sitt ris.
[10] Deras boskap lyckas alltid para sig, deras kor kalvar utan missfall.
[11] Sina minsta släpper de ut som en hjord, deras barn dansar omkring.
[12] De sjunger till tamburin och harpa och jublar till musik av flöjt.
[13] De lever sina dagar i välmåga, och i frid far de ner till dödsriket.
[14] De sade till Gud: ”Låt oss vara! Vi har ingen lust att lära känna dina vägar.
[15] Vem är den Allsmäktige att vi skulle tjäna honom? Vad skulle vi vinna på att åkalla honom?”
[16] Se, deras framgång ligger inte i deras egen hand. De gudlösas rådslag är fjärran från mig.
[17] Hur ofta slocknar de gudlösas lampa? Hur ofta drabbar dem olycka, plågor som Gud i vrede
[18] Hur ofta blir de som halm för vinden, som agnar som stormen för bort?
[19] Ni säger: ”Gud sparar hans straff till barnen.” Låt honom straffa honom själv, så att han får känna det.
[20] Låt den gudlöse få se sitt fall med egna ögon, låt honom få dricka den Allsmäktiges vrede.
[21] Frågar han efter sin familj när han är borta, när hans månaders antal är slut?
[22] Kan någon lära Gud förstånd, han som dömer över de högsta?
[23] Den ene dör i sin krafts dagar, helt sorglös och trygg.
[24] Hans kärl är fulla av mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.
[25] Den andre dör med bedrövad själ, utan att ha smakat det goda.
[26] Tillsammans ligger de i stoftet, med förruttnelsens maskar över sig.
[27] Se, jag känner era tankar och era lömska planer mot mig.
[28] Ni frågar: ”Vad blev det av stormännens hus, av tälten där de gudlösa bodde?”
[29] Har ni inte frågat dem som har rest, lyssnar ni inte till deras vittnesbörd?
[30] Den onde skonas på olyckans dag, han räddas undan vredens dag.
[31] Vem säger honom rakt i ansiktet hur han lever, vem straffar honom för vad han har gjort?
[32] När han har förts till graven vakar man vid gravkullen.
[33] Dalens mylla är ljuvlig för honom, alla människor följer honom och otaliga har gått före honom.
[34] Hur tom är inte trösten ni ger mig. Era svar är bara bedrägeri.