[1] Se, allt har mitt öga sett, mitt öra har hört och förstått det.
[2] Vad ni vet, vet också jag, jag är inte underlägsen er.
[3] Men jag vill tala till den Allsmäktige, jag vill försvara mig mot Gud.
[4] Ni däremot spinner ihop lögn, ni är alla värdelösa läkare.
[5] Om ni ändå ville tiga helt – det skulle vara er vishet!
[6] Hör nu mitt försvar, lyssna till mina läppars inlägg.
[7] Vill ni försvara Gud med orätt och tala falskhet för hans sak?
[8] Visar ni er partiska för honom, är det Guds sak ni försvarar?
[9] Kan det sluta väl när han rannsakar er? Eller kan ni bedra honom som man bedrar en människa?
[10] Han ska sannerligen straffa er om ni visar dold partiskhet.
[11] Ska inte hans majestät skrämma er, skräck för honom drabba er?
[12] Era tänkespråk är ordspråk av aska, ert försvar är försvarsverk av lera.
[13] Tig nu och låt mig tala, sedan får vad som helst hända mig.
[14] Varför skulle jag ta mitt kött mellan tänderna och lägga mitt liv i min hand?
[15] Se, han får döda mig, jag väntar inget annat. Då får jag försvara min väg inför hans ansikte.
[16] Det skulle också bli min frälsning, för ingen gudlös kan komma inför honom.
[17] Hör noga på mina ord, låt min förklaring nå era öron.
[18] Se, jag lägger fram min sak, jag vet att jag har rätt.
[19] Finns det någon som kan anklaga mig? I så fall ska jag tiga och dö.
[20] Skona mig bara från två ting, sedan ska jag inte gömma mig för ditt ansikte:
[21] Låt inte din hand drabba mig och låt inte skräck för dig skrämma mig.
[22] Kalla på mig och jag ska svara, eller jag ska tala och du svara mig.
[23] Hur många är mina missgärningar och synder? Visa mitt brott och min synd.
[24] Varför döljer du ditt ansikte och ser mig som din fiende?
[25] Vill du skrämma ett bortvirvlande löv, förföljer du ett torrt halmstrå?
[26] Du skriver ner bittra ting mot mig och låter mig ärva min ungdoms synder.
[27] Du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla mina vägar och märker ut stegen för mina fötter.
[28] Människan tärs bort som ruttet trä, som ett malätet klädesplagg.