[1] Elihu fortsatte. Han sade:
[2] Tycker du det är rätt att säga: ”Min rättfärdighet är större än Guds”,
[3] eftersom du säger: ”Vad hjälper den mig? Har jag mer nytta av den än av min synd?”
[4] Jag ska svara dig och dina vänner.
[5] Blicka upp mot himlen och se, lägg märke till skyarna högt över dig.
[6] Om du syndar, vad gör du då mot honom? Om dina brott är många, vad skadar det honom?
[7] Om du är rättfärdig, vad ger du honom, vad får han från din hand?
[8] Din ondska påverkar människor som är lika dig, och din rättfärdighet människobarn.
[9] Man klagar över allt förtryck, man ropar om hjälp mot de mäktigas arm.
[10] Men ingen frågar: ”Var är Gud som har skapat mig, han som låter lovsånger ljuda i natten,
[11] han som ger oss mer kunskap än jordens djur och mer vishet än himlens fåglar?”
[12] Man ropar, men han svarar inte på grund av de ondas högmod.
[13] Nej, Gud hör inte på tomma böner, den Allsmäktige bryr sig inte om det.
[14] Även när du säger att du inte ser honom ligger din sak inför honom, och du bör vänta på honom.
[15] Men nu när han inte straffar i vrede och inte bryr sig så mycket om synden,
[16] spärrar Job upp sin mun till tomma ord, han hopar ord utan insikt.