[1] Då tog Job till orda och sade:
[2] Hur länge ska ni plåga min själ och krossa mig med ord?
[3] Tio gånger har ni hånat mig och kränkt mig utan att rodna.
[4] Om jag verkligen har gått vilse, då är förvillelsen min egen sak.
[5] Även om ni förhäver er mot mig och använder min förnedring emot mig,
[6] så ska ni veta att Gud har gjort mig orätt och spänt sitt nät omkring mig.
[7] Jag ropar mot våldet men får inget svar, jag ropar men där finns ingen rättfärdighet.
[8] Han har spärrat min väg så att jag inte kommer fram, över mina stigar lägger han mörker.
[9] Han har klätt av mig min ära och tagit kronan från mitt huvud.
[10] Han bryter ner mig från alla sidor tills jag går under. Han rycker upp mitt hopp som ett träd.
[11] Han har tänt sin vredes eld mot mig och räknar mig som sin fiende.
[12] Hans skaror samlas och förbereder sitt anfall mot mig, de slår läger runt mitt tält.
[13] Han har drivit bort mina bröder från mig, alla jag känner är som främlingar för mig.
[14] Mina närmaste har gett sig av, mina vänner har glömt mig.
[15] Min familj och mina tjänarinnor ser mig som en främling, en främmande är jag i deras ögon.
[16] Om jag kallar på min tjänare svarar han inte, jag måste vädja till honom ödmjukt.
[17] Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag äcklar min egen familj.
[18] Även små barn föraktar mig, så snart jag reser mig hånar de mig.
[19] För alla mina vänner är jag avskyvärd, de jag älskade har vänt mig ryggen.
[20] Mina ben tränger ut genom hud och kött, jag har bara tandköttet kvar.
[21] Var barmhärtiga, ni mina vänner, var barmhärtiga mot mig, för Guds hand har slagit mig.
[22] Varför förföljer ni mig som Gud gör? Blir ni aldrig mätta av mitt kött?
[23] O, att mina ord skulle skrivas ner, att de skulle nertecknas i en bok
[24] och för evigt ristas in i klippan med järnstift och bly!
[25] Men jag vet att min återlösare lever, att han till sist ska träda fram över stoftet.
[26] När sedan min sargade hud är borta, ska jag i mitt kött skåda Gud.
[27] Jag själv ska få skåda honom, jag ska se honom med egna ögon, inte med någon annans. Därefter längtar jag i mitt innersta.
[28] Men ni säger: ”Hur ska vi förfölja honom?” Roten till olyckan har ni funnit hos mig.
[29] Var rädda för svärdet, för vrede hör till synder som straffas med svärd. Därför ska ni veta att det kommer en dom.