[1] Inför sådant bävar mitt hjärta och slår häftigt i mitt bröst.
[2] Lyssna noga till dundret från hans röst, till mullret som går ut från hans mun.
[3] Han sänder ut det över hela himlen, sina blixtar till jordens ändar.
[4] Efteråt ryter dånet, han dundrar med sin väldiga röst, han spar inte på blixtarna när han låter sin röst höras.
[5] Gud dundrar underbart med sin röst, han gör stora och ofattbara ting.
[6] Snön befaller han: ”Fall över jorden!”, och regnet: ”Kraftiga skurar av regn!”
[7] Han binder alla människors händer så att alla lär känna hans gärningar.
[8] Vilddjuren drar sig in i sina gömslen, de blir kvar i sina hålor.
[9] Stormen kommer från sin kammare, kölden kommer med nordanvinden.
[10] Gud sänder frost med sin andedräkt, och de vida vattnen fryser till.
[11] Han lastar skyarna med väta och sprider sina åskmoln vida omkring.
[12] De far runt åt alla håll efter hans styrning och utför allt han befaller dem över hela jordens yta.
[13] Han låter dem komma som straff, för att hjälpa hans land eller visa hans godhet.
[14] Lyssna till detta, Job, stanna och tänk på Guds under!
[15] Förstår du hur Gud styr dem och låter blixten lysa fram från sitt moln?
[16] Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underverk,
[17] hur dina kläder blir heta när jorden blir stilla under sunnanvinden?
[18] Kan du, med honom, breda ut skyarna som ett valv, fasta som en spegel av gjuten metall?
[19] Lär oss vad vi ska säga till honom, i vårt mörker har vi inget att lägga fram.
[20] Ska det kungöras för honom att jag vill tala? Ingen ber väl om att bli slukad?
[21] Ingen kan väl se på ljuset som strålar i skyarna när vinden har gått fram och skingrat dem?
[22] Från norr kommer en glans av guld, ett skrämmande majestät omger Gud.
[23] Den Allsmäktige kan vi inte finna, han är upphöjd i kraft och dom. Han kan inte kränka sin stora rättfärdighet.
[24] Därför fruktar människorna honom. Han bryr sig inte om dem som tycker sig vara visa.