[1] Men Job, hör nu mina ord, lyssna till allt jag har att säga!
[2] Se, jag öppnar nu mina läppar, min tunga talar i min mun.
[3] Mina ord kommer från ett uppriktigt hjärta, det jag förstår ska jag ärligt säga.
[4] Guds Ande har gjort mig, den Allsmäktiges livsande ger mig liv.
[5] Svara mig om du kan, träd fram inför mig, gör dig redo.
[6] Se, inför Gud är vi båda lika, också jag är formad av lera.
[7] Se, rädsla för mig behöver inte skrämma dig, och min myndighet ska inte trycka ner dig.
[8] Men du sade inför mina öron, så lydde orden jag hörde:
[9] ”Jag är ren och utan synd, jag är fläckfri och utan skuld.
[10] Men se, han vill ansätta mig, han räknar mig som sin fiende.
[11] Han sätter mina fötter i stocken, han vaktar på alla mina vägar.”
[12] Där har du inte rätt, svarar jag dig, för Gud är större än en människa.
[13] Hur kan du förebrå honom att han inte ger ett enda ord till svar?
[14] Gud talar både en och två gånger, utan att man bryr sig om det.
[15] I drömmen, i en syn om natten, när sömnen fallit tung över människorna och de slumrar i sin bädd,
[16] då öppnar han människornas öron och bekräftar deras tuktan
[17] för att hindra människan från en ogärning och hålla henne borta från högmod.
[18] Han bevarar hennes själ från graven och hennes liv från att falla för svärd.
[19] Hon tuktas med plågor på sin sjukbädd och med ständiga smärtor i benen.
[20] Hennes sinne äcklas av mat, hennes själ vid den föda hon älskade.
[21] Hennes kött tärs bort tills inget finns kvar, hennes ben blottas som förr inte syntes.
[22] Hennes själ närmar sig graven, hennes liv dödens makter.
[23] Om det finns en ängel hos henne, en medlare, en av tusen, som förkunnar för människan vad som är rätt,
[24] då förbarmar sig Gud över henne och säger: ”Rädda henne från att fara ner i graven, jag har funnit lösen för henne.”
[25] Då får hennes kropp ny ungdomskraft, hon blir på nytt som i sin ungdoms dagar.
[26] Hon ber till Gud och han har behag till henne, hon får se hans ansikte med jubel. Och Gud återger människan
[27] Hon ska sjunga inför människorna: ”Jag syndade och förvrängde det rätta, men jag fick inte vad jag förtjänade.
[28] Han friköpte min själ från att hamna i fördärvet, och mitt liv ska se ljuset.”
[29] Se, allt detta gör Gud med en människa, både två och tre gånger,
[30] för att återföra hennes själ från graven och låta livets ljus stråla över henne.
[31] Ge akt, Job, och lyssna på mig! Var stilla, så att jag får tala.
[32] Men har du något att säga, så svara mig, tala, för jag vill gärna ge dig rätt.
[33] Om inte, lyssna då till mig. Var stilla, jag ska lära dig vishet.