[1] Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
[2] Mina tankar tvingar mig att svara, jag är så upprörd.
[3] Kränkande tillrättavisning måste jag höra, men mitt förstånds ande ger mig svar.
[4] Vet du inte att det alltid varit så, ända sedan människan sattes på jorden,
[5] att de gudlösas jubel är kortvarigt, att den gudlöses glädje varar ett ögonblick?
[6] Även om hans förhävelse stiger mot himlen och hans huvud når till molnen,
[7] så förgås han dock för alltid som sin egen träck. De som såg honom ska fråga: ”Var finns han?”
[8] Likt en dröm flyger han bort och ingen finner honom, han jagas i väg som en syn om natten.
[9] Ögat som såg honom ser honom aldrig mer, hans plats får inte återse honom.
[10] Hans barn måste gottgöra de fattiga, hans händer återlämna hans rikedom.
[11] Hans ben var fulla av ungdomskraft, men de ska ligga i stoftet med honom.
[12] Även om ondskan är söt i hans mun och han gömmer den under tungan,
[13] även om han är rädd om den och inte vill förlora den utan förvarar den i sin mun,
[14] så förvandlas hans föda i hans inre och blir till ormgift inom honom.
[15] Den rikedom han slukat måste han kräkas upp, Gud driver ut den ur hans buk.
[16] Ormgift ska han suga i sig, giftormens tunga ska döda honom.
[17] Inga bäckar får han se, inget flöde av honung och gräddmjölk.
[18] Han måste återlämna vad han tjänat, han får inte njuta av det eller glädjas åt den rikedom
[19] för han slog och övergav de ringa, han rövade åt sig hus som han inte hade byggt.
[20] Han känner ingen ro i sitt inre, han kan inte rädda sig genom sina ägodelar.
[21] Inget kom undan hans glupskhet, därför ska hans framgång inte bestå.
[22] Mitt i sitt överflöd ska han drabbas av nöd, lidande av alla slag ska möta honom.
[23] När han fyller sin buk ska Gud sända sin vredes glöd över honom, och den ska träffa honom som regn.
[24] Flyr han för vapen av järn ska kopparbågens pilar genomborra honom.
[25] Drar han ut pilen från sin rygg och den blanka udden ur sin galla, då drabbar honom dödsångest.
[26] Djupt mörker väntar på hans ägodelar. En eld som ingen blåser på ska förtära honom, den ska ödelägga det som finns kvar i hans tält.
[27] Himlarna visar hans skuld och jorden reser sig mot honom.
[28] Allt i hans hus drivs bort som forsande vatten på vredens dag.
[29] Det är vad den gudlösa människan får av Gud, den lott Gud har bestämt.