[1] Då tog Job till orda och sade:
[2] O, att min sorg kunde väga och min olycka läggas i samma vågskål!
[3] Den är nu tyngre än havets sand, därför kan jag inte styra mina ord.
[4] Ty den Allsmäktiges pilar har träffat mig, min ande dricker deras gift. Fasor från Gud går i stridsställning mot mig.
[5] Skriar vildåsnan över sitt gräs, råmar oxen över sitt foder?
[6] Kan det smaklösa förtäras utan salt, och är det någon smak i äggets vita?
[7] Jag vägrar att röra detta, det är för mig kväljande mat.
[8] O, att min begäran blev hörd och att Gud uppfyllde min längtan,
[9] att Gud ville krossa mig, räcka ut sin hand och skära av mitt liv!
[10] Då skulle ännu finnas tröst för mig, jag skulle jubla, fastän plågad utan förskoning. Jag har ej förnekat den Heliges ord.
[11] Vilken är då min kraft, att jag skulle hoppas? Vilket är mitt slut, att jag skulle vara tålig?
[12] Är min kraft som stenens, min kropp av koppar?
[13] Nej, hjälpen kommer inte från mig, varje utväg har stängts för mig.
[14] Den förtvivlade borde röna godhet från sin vän, men man fruktar ej längre den Allsmäktige.
[15] Mina bröder är trolösa som bäckar, lika bäckarnas rännilar som snart sinar ut,
[16] som är mörka av is, när snön har fallit och gömt sig i dem.
[17] När hettan kommer försvinner de, i värmen torkar de bort från sin plats.
[18] De ändrar kurs från sitt lopp, rinner ut i intet och försvinner.
[19] Karavaner från Tema spanade efter dem, resande från Saba satte sitt hopp till dem.
[20] De blev svikna i sin förhoppning, när de kom fram blev de bestörta.
[21] Så har ni nu blivit till ingenting, ni ser det förskräckliga och känner fruktan.
[22] Har jag sagt: ”Ge mig en gåva, betala en del av er förmögenhet till mig,
[23] rädda mig från fiendens hand, friköp mig från utpressarna?”
[24] Undervisa mig, och jag skall tiga, lär mig förstå var jag gått vilse.
[25] Hur inträngande är inte uppriktiga ord, men tillrättavisning från er, vad gagnar den?
[26] Tänker ni märka ord och betrakta en förtvivlad mans ord som luft?
[27] Skulle ni också kasta lott om en faderlös och köpslå om er vän?
[28] Men se nu på mig! Jag skall inte ljuga er rakt i ansiktet.
[29] Vänd om, må ingen orätt ske, vänd om, min sak är rättfärdig!
[30] Bor orätt på min tunga, skulle min mun ej förstå ondska?