[1] Då tog Job till orda och sade:
[2] Vilken hjälp har du ej gett den maktlöse, hur har du ej stärkt den svages arm!
[3] Vilka råd har du ej gett den ovise, vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
[4] För vem för du din talan och vems ande utgår från dig?
[5] De avlidna skälver, likaså djupets vatten och de som bor där.
[6] Dödsriket ligger naket för honom, avgrunden utan täckelse.
[7] Han spänner ut himlen i norr över det tomma, han hänger upp jorden på intet.
[8] Han samlar upp vatten i sina moln, och skyarna brister inte under bördan.
[9] Han gömmer sin tron för vår åsyn, han höljer den med sina skyar.
[10] En välvd horisont har han satt över vattnen, där ljuset gränsar mot mörkret.
[11] Himlens pelare skälver, de häpnar över hans bestraffningar.
[12] Med sin kraft stillar han havet, genom sitt förstånd krossar han Rahab.
[13] Han andas och himlen blir klar. Hans hand genomborrar den snabba ormen.
[14] Se, detta är endast utkanterna av hans verk, en svag viskning är allt vi hör om honom. Hans dånande kraft, vem kan förstå den?