[1] Silvret har sin gruva, guldet en plats där det renas.
[2] Järn hämtas upp ur jorden, stenar smälts till koppar.
[3] Människan sätter gränser för mörkret och utforskar det yttersta djupet, där stenen är natt och svartaste skugga.
[4] De spränger schakt långt från människoboningar, där ingen satt sin fot, de hänger svävande, fjärran från människor.
[5] Jorden, från vilken bröd kommer, förvandlas där nere som av eld.
[6] Bland dess stenar har safiren sin plats, och där finns guldmalm.
[7] Stigen dit är ej känd av örnen, falkens öga har ej upptäckt den.
[8] Stolta vilddjur har inte trampat på den, inget lejon har gått fram på den.
[9] På den hårda stenen lägger man sin hand och gräver ut bergen från grunden.
[10] De hugger ut gångar i klipporna, och ögat får se härliga ting.
[11] De stoppar upp vattenådrornas gråt, de drar fram dolda skatter i ljuset.
[12] Men visheten, var finns hon? Var har förståndet sin boning?
[13] Människan vet ej hennes värde, man finner henne ej i de levandes land.
[14] Djupet säger: ”Hon är inte i mig”, havet säger: ”Hon finns inte hos mig.”
[15] Man kan inte köpa henne för guld, inte väga upp silver för att förvärva henne.
[16] Hon kan ej köpas med guld från Ofir eller med dyrbar onyx och safir.
[17] Guld och glas kan inte jämföras med henne, hon kan inte bytas ut mot guldkärl,
[18] koraller och kristall må inte nämnas. Att äga vishet är mer värt än pärlor.
[19] Topas från Kush kan ej jämföras med henne, hon kan ej vägas upp med renaste guld.
[20] Men visheten, var kommer hon ifrån? Var har förståndet sin boning?
[21] Hon är gömd för alla levandes ögon, hon är dold för himlens fåglar.
[22] Avgrunden och döden säger: ”Endast hörsägner om henne har nått våra öron.”
[23] Gud har insikt om vägen till henne, han vet var hon bor.
[24] Ty han skådar till jordens ändar, han ser allting under himlen.
[25] När han mätte upp vindens vikt och vägde vattnen efter mått,
[26] när han gjorde en lag för regnet och en väg för åskans blixt,
[27] då såg han henne och uppenbarade henne, han lät henne stå fram och utforskade henne.
[28] Och till människorna sade han: ”Se, Herrens fruktan är vishet, att fly det onda är förstånd.”