[1] Då tog Bildad från Sua till orda och sade:
[2] Hur länge skall ni lägga snaror med ord? Kom till förstånd, sedan kan vi tala.
[3] Varför räknas vi som djur och betraktas som dumma i era ögon?
[4] Du som i vrede söndersliter din själ, skall jorden bli öde för din skull eller klippan flyttas från sin plats?
[5] Sannerligen, den ogudaktiges ljus skall slockna och lågan av hans eld inte ge något sken.
[6] Ljuset i hans tält skall bli mörkt och lampan slockna för honom.
[7] Hans väldiga steg skall bli kortare, hans egna rådslag fälla honom.
[8] Hans fötter leder honom till nätet, han vandrar mot snaran.
[9] Snaran griper honom om hälen, fällan håller honom fast.
[10] Ett rep har dolts för honom på marken, en fälla är lagd på stigen.
[11] Skräck möter honom från alla håll, och jagar honom i hälarna.
[12] Olyckan hungrar efter honom, hemsökelsen står redo att fälla honom.
[13] Sjukdom äter upp hans hud, dödens förstfödde uppslukar hans lemmar.
[14] Han rycks bort från sitt trygga tält och drivs i väg till fasornas kung.
[15] I hans tält får främlingar bo, svavel strös över hans boning.
[16] Hans rötter förtorkas nertill, hans grenar vissnar upptill.
[17] Hans minne utplånas från jorden, hans namn nämns inte på vägarna.
[18] Han drivs från ljuset till mörkret och jagas bort från världen.
[19] Han blir utan barn och efterkommande i sitt folk, ingen överlevande finns i hans hus.
[20] De som bor i väst häpnar över hans ofärdsdag, de som bor i öst skälver av fasa.
[21] Ja, så går det den orättfärdiges hem, så går det den plats där man ej känner Gud.