[1] Jag slöt ett förbund med mina ögon: att aldrig se på en ung kvinna.
[2] Vilken lott skulle jag annars få av Gud i höjden, vilken del av den Allsmäktige där ovan?
[3] Ofärd kommer ju över orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.
[4] Ser inte han mina vägar och räknar alla mina steg?
[5] Har jag umgåtts med lögn, har min fot varit snar till svek?
[6] Låt honom väga mig på en rättvis våg, så skall Gud få se min rättsinnighet.
[7] Har mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt mina ögon, har jag någon fläck på mina händer?
[8] Då må en annan äta vad jag har sått, och mina plantor må ryckas upp med roten.
[9] Har mitt hjärta förförts av en kvinna, har jag stått på lur vid min nästas dörr?
[10] Då må min hustru mala korn åt en annan, och främmande män ligga i hennes famn.
[11] Det hade varit en skändlig handling, en straffbar missgärning,
[12] en eld som skulle förtära ända till avgrunden och föröda till roten alla mina grödor.
[13] Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt när de hade någon tvist med mig?
[14] Vad skulle jag då göra när Gud står upp? När han ställer mig till svars, vad skulle jag säga?
[15] Har inte han som skapade mig i moderlivet skapat också dem? Är det inte en enda som har berett oss i modersskötet?
[16] Har jag nekat de fattiga vad de önskat eller låtit änkans ögon försmäkta?
[17] Har jag ensam ätit mitt bröd, utan att den faderlöse fått äta av det?
[18] Nej, från min ungdom har jag uppfostrat honom som en far, och från första stund har jag tagit mig an änkor.
[19] Har jag sett någon förgås utan kläder, eller en fattig utan något att skyla sig med?
[20] Har inte hans hjärta välsignat mig och fick han ej värma sig i ull från mina lamm?
[21] Har jag lyft min hand mot den faderlöse när jag såg mig ha medhåll i porten?
[22] Då må min axel lossna från min skuldra och min arm brytas från sin led.
[23] Jag måste då frukta bestraffning från Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.
[24] Satte jag mitt hopp till guldet, kallade jag det rena guldet min förtröstan?
[25] Gladdes jag över att min rikedom blev stor och att min hand förvärvade så mycket?
[26] Hände det, när jag såg solljuset, hur det sken, och månen, hur härlig den skred fram,
[27] att mitt hjärta i hemlighet lät sig förföras och jag gav dem en handkyss?
[28] Också det hade varit en straffbar missgärning, ty jag hade då förnekat Gud i höjden.
[29] Har jag glatt mig åt min fiendes olycka, fröjdat mig när något ont drabbade honom?
[30] Nej, jag tillät inte min mun att synda genom att med en förbannelse begära hans liv.
[31] Mitt husfolk kan vittna: ”Var och en fick mätta sig med kött vid hans bord.”
[32] Främlingen behövde ej övernatta på gatan, jag öppnade mina dörrar mot vägen.
[33] Har jag dolt mina överträdelser likt Adam och gömt min missgärning inom mig,
[34] av fruktan för allt folket och av rädsla för fränders förakt, så att jag teg och ej gick utanför min dörr?
[35] O, att jag hade någon som lyssnade på mig! Se, här är min underskrift. Den Allsmäktige må svara mig. Låt mig se min motparts anklagelseskrift!
[36] Sannerligen, jag skulle bära den på min skuldra, jag skulle fästa den på mig som en krona.
[37] Jag skulle berätta för honom om alla mina steg, som en furste skulle jag möta honom.
[38] Har min mark ropat över mig, har dess fåror gråtit med varandra?
[39] Har jag ätit frukten från den utan att betala, eller sugit ut dem som brukade jorden?
[40] Då må törne växa upp i stället för vete, ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.