[1] Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag.
[2] Han sade:
[3] Må den dag då jag föddes bli utplånad, och den natt som sade: ”En pojke är avlad.”
[4] Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden inte fråga efter den och inget dagsljus lysa över den.
[5] Må mörkret och dödsskuggan återkräva den och molnen sänka sig ner över den. Må mörker förskräcka den under dagen.
[6] Den natten må gripas av tjockaste mörker. Den må ej fröjdas bland årets dagar eller finna rum inom månadernas krets.
[7] Ja, den natten må bli ofruktsam, jubel må ej höras under den.
[8] Må de som besvärjer dagar förbanna den, de som förmår mana fram Leviatan.
[9] Må dess stjärnor förmörkas innan dagen gryr, må den förgäves vänta efter ljus, må den aldrig få se morgonrodnadens strålar.
[10] Ty den stängde ej dörrarna till min moders liv och lät ej olyckan förbli dold för mina ögon.
[11] Varför fick jag inte dö vid födelsen, förgås när jag kom ut ur min moders liv?
[12] Varför fanns knän som tog emot mig, varför bröst där jag fick di?
[13] Jag hade då legat i ro, jag hade då sovit och vilat
[14] tillsammans med kungar och rådsherrar på jorden, som byggde åt sig palatslika gravar,
[15] eller med furstar som ägde guld och fyllde sina hus med silver.
[16] Eller varför blev jag inte nergrävd som ett dödfött foster, som ett barn som aldrig såg ljuset?
[17] Där rasar inte de ogudaktiga längre, där vilar de som uttömt sin kraft.
[18] Där har alla fångar fått ro, de hör ej någon slavdrivares röst.
[19] Små och stora är där lika, och slaven är fri från sin herre.
[20] Varför ges ljus åt den olycklige och liv åt plågade själar,
[21] som längtar efter döden, utan att den kommer, och söker efter den mer än efter någon skatt,
[22] som gläds, ja, jublar och fröjdar sig, när de finner sin grav?
[23] Varför ges liv åt en man vars väg är dold, åt en man instängd av Gud?
[24] Suckan har blivit mitt dagliga bröd, och som vatten strömmar mina klagorop.
[25] Ty det som förskräckte mig drabbar mig, vad jag fasade för kommer över mig.
[26] Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila, ångest kommer över mig.