[1] Elihu fortsatte. Han sade:
[2] Ha lite tålamod, jag har ännu något att säga till Guds försvar.
[3] Min insikt vill jag hämta från fjärran, och hävda att min skapare är rättfärdig.
[4] Sannerligen, mina ord är inte falska, en man med full insikt har du framför dig.
[5] Se, Gud är väldig och förkastar ingen, han är väldig i sitt förstånds kraft.
[6] Den ogudaktige låter han inte leva, men de nödställda skaffar han rätt.
[7] Han tar ej sina ögon från de rättfärdiga. De får trona i kungars krets, de är för alltid upphöjda.
[8] Om de läggs bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,
[9] så vill han visa dem vad de har gjort och vilka överträdelser de i trots har begått.
[10] Han öppnar deras öra för tuktan och manar dem att vända om från synden.
[11] Om de lyssnar och tjänar honom, får de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.
[12] Men om de inte lyssnar, skall de drabbas av svärdet och gå under i sitt oförstånd.
[13] De som har gudlösa hjärtan hemfaller åt vrede, de ropar inte på hjälp när han binder dem.
[14] De skall dö i sin ungdom och sluta sitt liv bland horkarlar i avgudatempel.
[15] Genom lidandet vill han rädda den lidande och genom nöd öppna hans öra.
[16] Han vill också föra dig ut ur nödens gap till en rymlig plats utan betryck och duka ditt bord med utsökta rätter.
[17] Men du är fylld av ogudaktighetens dom, dom och rättvisa håller dig fast.
[18] Låt inte din vrede uppegga dig till att håna och låt inte en stor lösensumma förleda dig.
[19] Skall ditt rop och alla kraftansträngningar frita dig från nöd?
[20] Längta inte efter den natt då folken skall ryckas från sin plats.
[21] Tag dig till vara, vänd dig inte till ondska, som du valt i stället för lidande.
[22] Se, Gud är upphöjd i sin kraft. Var finns en lärare som han?
[23] Vem har anvisat honom hans väg, och vem kan säga: ”Du har gjort orätt”?
[24] Kom ihåg att upphöja hans gärningar, dem som människorna sjunger om,
[25] som alla människor ser på, som de skådar, om än i fjärran.
[26] Se, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år är fler än någon kan utrannsaka.
[27] Vattnets droppar drar han uppåt, de strilar som regn ner från dimman.
[28] Från skyarna strömmar det och dryper ner över många människor.
[29] Kan någon förstå hur molnen breder ut sig, förstå dundret från hans hydda?
[30] Se, han sprider sina blixtars ljus omkring sig och döljer havets djup.
[31] Ty genom dem dömer han folken, men ger också mat i överflöd.
[32] Han höljer sina händer i blixtarnas ljus och befaller dem att träffa sitt mål.
[33] Hans dunder bär bud om honom, också boskapen vet vad som är på färde.