[1] Men Job, hör nu mina ord, lyssna till allt vad jag har att säga!
[2] Se, jag öppnar nu mina läppar, min tunga talar i min mun.
[3] Mina ord kommer från ett uppriktigt hjärta, det jag förstår skall jag ärligt säga.
[4] Guds Ande har gjort mig, den Allsmäktiges livsande ger mig liv.
[5] Svara mig om du förmår, träd fram inför mig, gör dig beredd.
[6] Se, inför Gud är vi båda lika, också jag är formad av lera.
[7] Se, rädsla för mig behöver ej skrämma dig, och min myndighet skall ej trycka ner dig.
[8] Men du sade inför mina öron, så ljöd de ord jag hörde:
[9] ”Jag är ren och utan överträdelse, jag är oskyldig och utan missgärning.
[10] Men se, han vill ansätta mig, han räknar mig som sin fiende.
[11] Han sätter mina fötter i stocken, han vaktar på alla mina vägar.”
[12] Du har inte rätt i detta, svarar jag dig, ty Gud är större än en människa.
[13] Hur kan du förebrå honom att han inte ger ett enda ord till svar?
[14] Gud talar både en och två gånger, utan att man bryr sig om det.
[15] I drömmen, i nattens syn, när sömnen fallit tung över människorna och de slumrar i sin bädd,
[16] då öppnar han människornas öron och bekräftar deras tuktan
[17] för att hindra människan från en ogärning och hålla henne borta från högmod.
[18] Han bevarar hennes själ från graven och hennes liv från att falla för svärd.
[19] Hon tuktas med plågor på sin sjukbädd och med ständiga smärtor i benen.
[20] Hennes sinne vämjes vid mat, hennes själ vid den föda hon älskade.
[21] Hennes kött tärs bort till dess inget finns kvar, hennes ben, som man inte såg, blir blottade.
[22] Hennes själ kommer nära graven, hennes liv nära de döda
[23] Om det finns en ängel för henne, en medlare, en av tusen, som förkunnar för människan vad som är rätt,
[24] då förbarmar sig Gud över henne och säger: ”Fräls henne, så att hon inte far ner i graven, jag har fått lösepenning.”
[25] Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon blir åter som i sin ungdoms dagar.
[26] Hon ber till Gud som får behag till henne, och hon får se hans ansikte med jubel. Och Gud ger människan hennes rättfärdighet tillbaka.
[27] Hon skall sjunga inför människorna: ”Jag syndade och förvrängde det rätta, men jag fick inte vad jag förtjänade.
[28] Han friköpte min själ så att den inte hamnade i fördärvet, och mitt liv skall se ljuset.”
[29] Se, allt detta gör Gud både två och tre gånger med en människa,
[30] för att föra tillbaka hennes själ från graven, så att livets ljus får stråla över henne.
[31] Ge akt, Job, och lyssna på mig! Var stilla, så att jag får tala.
[32] Men har du något att säga, så svara mig, tala, ty jag vill gärna ge dig rätt.
[33] Om inte, lyssna då till mig. Var stilla, jag skall lära dig vishet.