[1] Kan du jaga byte åt lejoninnan? Stillar du de unga lejonens hunger
[2] när de kryper ihop i sina hålor eller ligger på lur i snåret?
[3] Vem skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud och flaxar omkring utan föda?
[4] Vet du tiden när stengetterna skall föda, vakar du över när hindarna skall kalva?
[5] Räknar du månaderna de går dräktiga, vet du tiden när de skall föda,
[6] när de böjer sig ner och föder fram sina foster och gör sig fria från födslosmärtan?
[7] Deras ungar växer sig starka ute på marken, de springer sin väg och vänder ej tillbaka.
[8] Vem släppte vildåsnan fri, vem lossade hennes band?
[9] Jag gav henne stäppen till hem, saltöknen blev hennes boning.
[10] Hon föraktar bullret i staden och hör ingen pådrivares rop.
[11] Hon söker efter bete på bergen och letar efter allt som är grönt.
[12] Har vildoxen lust att tjäna dig och stanna över natten vid din krubba?
[13] Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran med töm och harva markerna jämna efter dig?
[14] Kan du lita på hans stora styrka, och vill du anförtro ditt arbete åt honom?
[15] Litar du på att han för hem din säd och samlar den i din loge?
[16] Strutshonans vingar flaxar med fröjd, men visar hennes vingar och fjädrar modersömhet?
[17] Hon lämnar sina ägg på marken och låter dem värmas på sanden.
[18] Hon tänker ej på att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa på dem.
[19] Hon är hård mot sin avkomma, som om den inte vore hennes. Hon bekymras ej av att hennes ungar kan dö.
[20] Ty Gud lät henne ej få vishet, han har inte gett henne förstånd.
[21] Men när hon piskar sig upp till språng, då ler hon åt både häst och man.
[22] Ger du hästen hans styrka, och kläder du hans nacke med man?
[23] Kan du få honom att hoppa som gräshoppan? Hans stolta frustning är skrämmande.
[24] Han skrapar marken och gläds över sin styrka, han rusar fram mot väpnade skaror.
[25] Han ler åt fruktan och känner ingen rädsla, han ryggar inte tillbaka för svärd.
[26] Omkring honom rasslar det av koger, det blänker av spjut och lansar.
[27] Han skakar och är upphetsad när han vinner terräng, han kan inte stå stilla när basunen har ljudit.
[28] För varje basunstöt frustar han till, redan på avstånd vädrar han strid, kommandorop och härskrin.
[29] Är det genom din visdom som höken stiger och breder ut sina vingar mot söder?
[30] Är det på din befallning som örnen stiger högt och bygger sitt näste på höjden?
[31] På klipphyllan bor han och håller till, på klippans topp och bergsfästena.
[32] Därifrån spanar han efter byte, långt i fjärran spejar hans ögon.
[33] Hans ungar frossar på blod, och där de slagna ligger, där finner man honom.
[34] Och HERREN svarade Job. Han sade:
[35] Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Ge svar, du som anklagar Gud.
[36] Job svarade HERREN och sade:
[37] Jag är för ringa, vad kan jag svara dig? Jag lägger handen på munnen.
[38] En gång har jag talat, men jag säger inget mer, ja, två gånger, men jag gör det aldrig mer.