[1] Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
[2] Skall ett sådant ordflöde stå oemotsagt och en sådan mångordig man få rätt?
[3] Skall ditt tomma prat få män att tiga, skall du håna utan att någon får dig att skämmas?
[4] Du säger: ”Min undervisning är ren, och utan fläck är jag inför dina ögon”.
[5] Om ändå Gud ville tala och öppna sin mun mot dig,
[6] uppenbara för dig visdomens hemligheter, ty han äger förstånd i dubbelt mått. Då skulle du inse att Gud kan låta din missgärning vara glömd.
[7] Kan du utforska Guds djuphet? Kan du utröna den Allsmäktiges fullkomlighet?
[8] Hög som himlen är den - vad kan du göra? Djupare än dödsriket är den - vad kan du förstå?
[9] Dess längd sträcker sig längre än jorden, och bredden överträffar havet.
[10] Om han far fram och fängslar någon, och kallar till doms - vem kan hindra honom?
[11] Ty han känner lögnens män och ser ondskan, skulle han inte bry sig om det?
[12] Om en dåre kan få förstånd då kan en vildåsna födas till människa.
[13] Om du rätt bereder ditt hjärta och sträcker ut dina händer till honom,
[14] om du skaffar undan dina händers fördärv och ej låter orättfärdighet bo i dina tält,
[15] då skall du lyfta upp ditt ansikte utan skam, du står trygg och har inget att frukta.
[16] Ty du skall glömma ditt elände, minnas det likt bortrunnet vatten.
[17] Ditt liv skall stråla klarare än middagsljuset, och mörkret skall vara som morgonljuset.
[18] Du skall vara trygg, ty det finns hopp. Du skall se dig omkring och trygg gå till vila.
[19] Du skall lägga dig utan att någon förskräcker dig, och många skall söka vinna din gunst.
[20] Men de ogudaktigas ögon skall tyna bort, för dem skall ingen tillflykt finnas, deras hopp skall vara att få ge upp andan.