[1] Elihu fortsatte. Han sade:
[2] Tror du det är rätt att säga: ”Min rättfärdighet är större än Guds”,
[3] eftersom du säger: ”Vad gagnar den mig? Har jag mer nytta av den än av min synd?”
[4] Jag skall svara dig och dina vänner.
[5] Blicka upp mot himlen och se, lägg märke till skyarna högt över dig.
[6] Om du syndar, vad tillfogar du då honom? Om dina överträdelser är många, vad skadar det honom?
[7] Om du är rättfärdig, vad ger du honom, vad får han ta emot av din hand?
[8] Din ogudaktighet påverkar människor som är lika dig, och din rättfärdighet människobarn.
[9] Man klagar över allt förtryck, man ropar om hjälp mot de mäktigas arm.
[10] Men ingen frågar: ”Var är Gud, som skapat mig, han som låter lovsånger ljuda i natten,
[11] han som ger oss mer insikt än jordens djur och mer vishet än himlens fåglar?”
[12] Man ropar, men han svarar inte på grund av de ondas högmod.
[13] Sannerligen, Gud hör ej på tomma böner, den Allsmäktige bryr sig ej om dem.
[14] Även när du säger att du inte ser honom, ligger din sak inför honom, och du bör vänta på honom.
[15] Men nu, då han inte straffar i vrede och inte bryr sig så mycket om synden,
[16] spärrar Job upp sin mun till fåfängt tal, utan insikt hopar han ord.