[1] Då tog Sofar från Naama till orda och sade:
[2] Mina tankar tvingar mig att svara, jag är så upprörd.
[3] Kränkande tillrättavisning måste jag höra, men mitt förstånds ande ger mig svar.
[4] Vet du inte att det alltid varit så, alltsedan människan sattes på jorden,
[5] att de ogudaktigas jubel är kortvarigt, att den gudlöses glädje varar ett ögonblick?
[6] Om än hans förhävelse stiger upp till himlen och hans huvud når till molnen,
[7] så förgås han dock för alltid som sin egen träck. De som såg honom skall fråga: ”Var finns han?”
[8] Likt en dröm flyger han bort, och ingen finner honom, han jagas i väg som en syn om natten.
[9] Det öga som såg honom ser honom inte mer, hans plats får ej återse honom.
[10] Hans barn måste gottgöra de fattiga, hans händer lämna tillbaka hans vinning.
[11] Hans ben, fyllda av hans ungdoms kraft, skall ligga i stoftet med honom.
[12] Om än ondskan är söt i hans mun och han gömmer den under sin tunga,
[13] om han än är rädd om den och ej vill förlora den utan förvarar den i sin mun,
[14] så förvandlas denna föda i hans inre och blir till ormgift inom honom.
[15] Den rikedom han har slukat måste han kräkas upp, Gud driver den ut ur hans buk.
[16] Ormgift skall han suga i sig, giftormens tunga skall döda honom.
[17] Inga bäckar skall han få se, inget flöde av honung och gräddmjölk.
[18] Han måste lämna tillbaka vad han förvärvat, han får inte njuta av det eller glädjas åt den rikedom han vunnit.
[19] Ty han slog och övergav de ringa, han rövade åt sig hus som han ej hade byggt.
[20] Han känner ingen ro i sitt inre, han kan inte rädda sig genom sina ägodelar.
[21] Inget kommer undan hans glupskhet, därför skall hans framgång ej bestå.
[22] I sitt överflöd skall han drabbas av nöd, lidande av alla slag skall möta honom.
[23] När han fyller sin buk skall Gud sända sin vredes glöd över honom, och den skall träffa honom likt regn.
[24] Flyr han undan vapen av järn, skall kopparbågens pilar genomborra honom.
[25] Drar han ut pilen från sin rygg och den blanka udden ur sin galla, då kommer dödsskräck över honom.
[26] Idel mörker väntar på hans ägodelar. En eld som ingen blåser på skall förtära honom, den skall ödelägga det som finns kvar i hans tält.
[27] Himlarna uppenbarar hans missgärning och jorden reser sig upp mot honom.
[28] Allt i hans hus drivs bort som forsande vatten på vredens dag.
[29] Detta är vad den ogudaktiga människan får av Gud, den lott Gud har bestämt.