[1] Ropa du bara! Finns någon som svarar dig? Till vem av de heliga kan du vända dig?
[2] Dåren dödas av sin ilska, den oförståndige av sin förbittring.
[3] Jag såg dåren som var fast rotad, men strax förbannade jag hans boning.
[4] Hans barn är fjärran från frälsning, de trampas ner i porten, det finns ingen som räddar.
[5] Den hungrige slukar hans skörd, den rövas bort till och med bland törnen. De törstiga flämtar efter deras rikedom.
[6] Ty inte ur stoftet kommer nöden, inte ur marken skjuter olyckan upp.
[7] Men människan föds till lidande, liksom eldgnistor flyger mot höjden.
[8] Men jag skulle söka Gud och inför Gud lägga fram min sak.
[9] Han gör stora och outgrundliga ting, under som inte kan räknas.
[10] Han ger jorden regn och sänder vatten över markerna.
[11] Han upphöjer de ringa och hjälper de sörjande.
[12] Han gör de listigas anslag om intet, så att deras händer ej får framgång.
[13] Han fångar de visa i deras slughet och låter de svekfulla förhasta sig vid sina rådslag.
[14] Om dagen kommer mörker över dem, de famlar mitt på dagen som vore det natt.
[15] Han räddar från svärdet i deras mun, den fattige från den mäktiges hand.
[16] Den nödställde får åter ett hopp, orättfärdigheten måste stänga sin mun.
[17] Se, salig är den människa som Gud agar, förkasta inte den Allsmäktiges tuktan.
[18] Ty han sargar och han förbinder han slår och hans händer helar.
[19] Sex gånger räddar han dig ur nöden, och den sjunde gången skall det onda inte drabba dig.
[20] I hungerstid befriar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
[21] När tungor svänger gisslet göms du undan, du behöver inte frukta när ödeläggelse kommer.
[22] Åt förödelse och svält kan du le, för vilddjur behöver du ej vara rädd.
[23] Ty med markens stenar står du i förbund, markens vilddjur har ingått fred med dig.
[24] Du skall veta att ditt tält står tryggt, när du synar din boning skall inget saknas.
[25] Du skall veta att din ätt förökas, att dina efterkommande blir som gräset på marken.
[26] I graven kommer du, när du nått full mognad, som när sädesskylen bärgas i rätt tid.
[27] Se, detta har vi utforskat, så är det. Hör detta och tänk på det noga.