Skip to content
Opens in a new window
Listen to this chapter • 3:17

[1] Se, allt har mitt öga sett, mitt öra har hört och förstått det.

[2] Vad ni vet, vet också jag, jag står inte tillbaka för er.

[3] Men jag vill tala till den Allsmäktige, jag önskar försvara mig mot Gud.

[4] Ni däremot spinner ihop lögn, ni är alla värdelösa läkare.

[5] Om ni ändå ville tiga helt, det skulle vara er vishet!

[6] Hör nu på mitt försvar, lyssna till mina läppars inlägg.

[7] Vill ni försvara Gud med orättfärdigt tal och i hans sak tala falskhet?

[8] Visar ni er partiska för honom, är det Guds sak ni försvarar?

[9] Kan det sluta väl när han rannsakar er? Eller kan ni bedra honom så som man bedrar en människa?

[10] Han skall sannerligen straffa er om ni visar en dold partiskhet.

[11] Skall inte hans majestät förskräcka er, skräck för honom falla över er?

[12] Era tänkespråk är ordspråk av aska, ert försvar är försvarsverk av lera.

[13] Tig nu och låt mig tala, sedan må vad som helst hända mig.

[14] Varför skulle jag ta mitt kött mellan tänderna och lägga mitt liv i min hand?

[15] Se, han må döda mig, jag väntar inget annat. Då får jag försvara min vandel inför hans ansikte.

[16] Detta skulle också bli min frälsning, ty ingen gudlös kan komma inför honom.

[17] Hör noga på mina ord, låt min förklaring nå era öron.

[18] Se, jag lägger fram min sak, jag vet att jag har rätt.

[19] Finns någon som kan anklaga mig? Om så är fallet vill jag tiga och dö.

[20] Skona mig endast från två ting, sedan skall jag inte gömma mig för ditt ansikte:

[21] Låt inte din hand drabba mig och låt inte skräck för dig förfära mig.

[22] Kalla på mig och jag skall svara, eller jag skall tala och du svara mig.

[23] Hur många är mina missgärningar och synder? Visa min överträdelse och synd.

[24] Varför döljer du ditt ansikte och ser mig som din fiende?

[25] Vill du skrämma ett bortvirvlande löv, förföljer du ett torrt halmstrå?

[26] Du nertecknar bittra ting mot mig och låter mig ärva min ungdoms missgärningar.

[27] Du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla mina vägar och märker ut stegen för mina fötter.

[28] Människan tärs bort likt ruttet trä, likt ett malätet klädesplagg.

Job — Chapters