[1] Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
[2] Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
[3] Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
[4] Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
[5] Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
[6] Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
[7] nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
[8] Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
[9] åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
[10] åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
[11] när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
[12] Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
[13] han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
[14] mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
[15] Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
[16] Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
[17] Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
[18] Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
[19] Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
[20] I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
[21] När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
[22] Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
[23] ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
[24] Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
[25] Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
[26] I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
[27] Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.