[1] Ja, alltsammans har mitt öga sett, mitt öra har hört det och nogsamt givit akt.
[2] Vad I veten, det vet också jag; icke står jag tillbaka för eder.
[3] Men till den Allsmäktige vill jag nu tala, det lyster mig att gå till rätta med Gud.
[4] Dock, I ären män som spinna ihop lögn, allasammans hopsätten I fåfängligt tal.
[5] Om I ändå villen alldeles tiga! Det kunde tillräknas eder som vishet.
[6] Hören nu likväl mitt klagomål, och akten på mina läppars gensagor.
[7] Viljen I försvara Gud med orättfärdigt tal och honom till förmån bruka oärligt tal?
[8] Skolen I visa eder partiska för honom eller göra eder till sakförare för Gud?
[9] Icke kan sådant ändas väl, när han håller räfst med eder? Eller kunnen I gäckas med honom, såsom man kan gäckas med en människa?
[10] Nej, förvisso skall han straffa eder, om I visen en hemlig partiskhet.
[11] Sannerligen, hans majestät skall då förskräcka eder, och fruktan för honom skall falla över eder.
[12] Edra tänkespråk skola då bliva visdomsord av aska, edra försvarsverk varda såsom vallar av ler.
[13] Tigen nu för min, så skall jag tala, gånge så över mig vad det vara må.
[14] Ja, huru det än går, vill jag fatta mitt kött mellan tänderna och taga min själ i min hand.
[15] Må han dräpa mig, jag hoppas intet annat; min vandel vill jag ändå hålla fram inför honom.
[16] Redan detta skall lända mig till frälsning, ty ingen gudlös dristar komma inför honom.
[17] Hören, hören då mina ord, och låten min förklaring tränga in i edra öron.
[18] Se, här lägger jag saken fram; jag vet att jag skall befinnas hava rätt.
[19] Eller gives det någon som kan vederlägga mig? Ja, då vill jag tiga—och dö.
[20] Allenast två ting må du ej göra mot mig, så behöver jag ej dölja mig inför ditt ansikte:
[21] din hand må du ej låta komma mig när, och fruktan för dig må icke förskräcka mig.
[22] Sedan må du åklaga, och jag vill svara, eller ock skall jag tala, och du må gendriva mig.
[23] Huru är det alltså med mina missgärningar och synder? Låt mig få veta min överträdelse och synd.
[24] Varför döljer du ditt ansikte och aktar mig såsom din fiende?
[25] Vill du skrämma ett löv som drives av vinden, vill du förfölja ett borttorkat strå?
[26] Du skriver ju bedrövelser på min lott och giver mig till arvedel min ungdoms missgärningar;
[27] du sätter mina fötter i stocken, du vaktar på alla vägar, för mina fotsulor märker du ut stegen.
[28] Och detta mot en som täres bort lik murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal!