[1] Och HERREN svarade Job ur stormvinden och sade:
[2] Vem är du som stämplar vishet såsom mörker, i det att du talar så utan insikt?
[3] Omgjorda nu såsom ej man dina länder; jag vill fråga dig, och du må giva mig besked.
[4] Var var du, när jag lade jordens grund? Säg det, om du har ett så stort förstånd.
[5] Vem har fastställt hennes mått—du vet ju det? Och vem spände sitt mätsnöre ut över henne?
[6] Var fingo hennes pelare sina fästen, och vem var det som lade hennes hörnsten,
[7] medan morgonstjärnorna tillsammans jublade och alla Guds söner höjde glädjerop?
[8] Och vem satte dörrar för havet, när det föddes och kom ut ur moderlivet,
[9] när jag gav det moln till beklädnad och lät töcken bliva dess linda,
[10] när jag åt det utstakade min gräns och satte bom och dörrar därför,
[11] och sade: “Härintill skall du komma, men ej vidare, här skola dina stolta böljor lägga sig”?
[12] Har du i din tid bjudit dagen att gry eller anvisat åt morgonrodnaden dess plats,
[13] där den skulle fatta jorden i dess flikar, så att de ogudaktiga skakades bort därifrån?
[14] Då ändrar den form såsom leran under signetet, och tingen stå fram såsom klädda i skrud;
[15] då berövas de ogudaktiga sitt ljus, och den arm som lyftes för högt brytes sönder.
[16] Har du stigit ned till havets källor och vandrat omkring på djupets botten?
[17] Hava dödens portar avslöjat sig för dig, ja, såg du dödsskuggans portar?
[18] Har du överskådat jordens vidder? Om du känner allt detta, så låt höra.
[19] Vet du vägen dit varest ljuset bor, eller platsen där mörkret har sin boning,
[20] så att du kan hämta dem ut till deras gräns och finna stigarna som leda till deras hus?
[21] Visst kan du det, ty så tidigt blev du ju född, så stort är ju dina dagars antal!
[22] Har du varit framme vid snöns förrådshus? Och haglets förrådshus, du såg väl dem
[23] — de förråd som jag har sparat till hemsökelsens tid, till stridens och drabbningens dag?
[24] Vet du vägen dit varest ljuset delar sig, dit där stormen sprider sig ut över jorden?
[25] Vem har åt regnflödet öppnat en ränna och banat en väg för tordönets stråle,
[26] till att sända regn över länder där ingen bor, över öknar, där ingen människa finnes,
[27] till att mätta ödsliga ödemarker och giva växt åt gräsets brodd?
[28] Säg om regnet har någon fader, och vem han är, som födde daggens droppar?
[29] Ur vilken moders liv är det isen gick fram, och vem är hon som födde himmelens rimfrost?
[30] Se, vattnet tätnar och bliver likt sten, så ytan sluter sig samman över djupet.
[31] Knyter du tillhopa Sjustjärnornas knippe? Och förmår du att lossa Orions band?
[32] Är det du som, när tid är, för himmelstecknen fram, och som leder Björninnan med hennes ungar?
[33] Ja, förstår du himmelens lagar, och ordnar du dess välde över jorden?
[34] Kan du upphöja din röst till molnen och förmå vattenflöden att övertäcka dig?
[35] Kan du sända ljungeldar åstad, så att de gå, så att de svara dig: “Ja vi äro redo”?
[36] Vem har lagt vishet i de mörka molnen, och vem gav förstånd åt järtecknen i luften?
[37] Vem håller med sin vishet räkning på skyarna? Och himmelens läglar, vem häller ut dem,
[38] medan mullen smälter såsom malm och jordkokorna klibbas tillhopa?