[1] Och Elihu tog till orda och sade:
[2] Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud,
[3] du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig, vad den båtar dig mer än synd?
[4] Svar härpå vill jag giva dig, jag ock dina vänner med dig.
[5] Skåda upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som gå där högt över dig.
[6] Om du syndar, vad gör du väl honom därmed? Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed?
[7] Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom, och vad undfår han av din hand?
[8] Nej, för din like kunde din ogudaktighet något betyda och för en människoson din rättfärdighet.
[9] Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm;
[10] men ingen frågar: “Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten,
[11] han som giver oss insikt framför markens djur och vishet framför himmelens fåglar?”
[12] Därför är det man får ropa utan svar om skydd mot de ondas övermod.
[13] Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt;
[14] allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar.
[15] Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst, och att han föga bekymrar sig om människors övermod?
[16] Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord.