[1] Och Elihu tog till orda och sade:
[2] Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
[3] Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
[4] Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
[5] Se, Job har sagt: “Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
[6] Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.”
[7] Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
[8] han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
[9] Ty han säger: “Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.”
[10] Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
[11] Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
[12] Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
[13] Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
[14] Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
[15] då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
[16] Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
[17] Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
[18] Får man då säga till en konung: “Du ogärningsman”, eller till en furste: “Du ogudaktige”?
[19] Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
[20] I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
[21] Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
[22] Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
[23] Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
[24] Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
[25] Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
[26] Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
[27] eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
[28] De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
[29] Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
[30] när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
[31] Kan man väl säga till Gud: “Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
[32] Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.”
[33] Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
[34] Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
[35] “Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.”
[36] Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
[37] Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.