[1] Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.
[2] Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.
[3] Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.
[4] Säg till visheten: “Du är min syster”, och kalla förståndet din förtrogna,
[5] så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.
[6] Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;
[7] då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.
[8] Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,
[9] skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde
[10] Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.
[11] Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.
[12] Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.
[13] Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:
[14] “Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.
[15] Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.
[16] Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.
[17] Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.
[18] Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.
[19] Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.
[20] Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.”
[21] Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.
[22] Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;
[23] ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.
[24] Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.
[25] Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.
[26] Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.
[27] Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.