[1] Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
[2] Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
[3] En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
[4] Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
[5] Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
[6] Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
[7] Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
[8] Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
[9] Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
[10] Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
[11] Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
[12] En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
[13] En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
[14] Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
[15] Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
[16] Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
[17] Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
[18] Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
[19] Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
[20] Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
[21] Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
[22] Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
[23] HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
[24] Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
[25] Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
[26] Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
[27] Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
[28] Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
[29] Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.