[1] När du sitter till bords med en furste, så besinna väl vad du har framför dig,
[2] och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig.
[3] Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost.
[4] Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap.
[5] Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg, såsom örnen mot himmelen.
[6] Ät icke den missunnsammes bröd, och var ej lysten efter hans smakliga rätter;
[7] ty han förfar efter sina själviska beräkningar. “Ät och drick” kan han val säga till dig, men hans hjärta är icke med dig.
[8] Den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt.
[9] Tala icke för en dåres öron, ty han föraktar vad klokt du säger.
[10] Flytta icke ett gammalt råmärke, och gör icke intrång på de faderlösas åkrar.
[11] Ty deras bördeman är stark; han skall utföra deras sak mot dig.
[12] Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap.
[13] Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden;
[14] ja, om du slår honom med riset, så räddar du hans själ undan dödsriket.
[15] Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta;
[16] ja, mitt innersta fröjdar sig, när dina läppar tala vad rätt är.
[17] Låt icke ditt hjärta avundas syndare, men nitälska för HERRENS fruktan beständigt.
[18] Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp varder icke om intet.
[19] Hör, du min son, och bliv vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar.
[20] Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat.
[21] +
[22] Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder.
[23] Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd.
[24] Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom.
[25] Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.
[26] Giv mig, min son, ditt hjärta, och låt mina vägar behaga dina ögon.
[27] Ty skökan är en djup grop, och nästans hustru är en trång brunn.
[28] Ja, såsom en rövare ligger hon på lur och de trolösas antal förökar hon bland människorna.
[29] Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel?
[30] Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker.
[31] Så se då icke på vinet, att det är så rött, att det giver sådan glans i bägaren, och att det så lätt rinner ned.
[32] På sistone stinger det ju såsom ormen, och likt basilisken sprutar det gift.
[33] Dina ögon få då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting.
[34] Det är dig såsom låge du i havets djup, eller såsom svävade du uppe i en mast:
[35] “De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta, de stöta mig, men jag känner det icke. När skall jag då vakna upp, så att jag återigen får skaffa mig sådant?”