[1] En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.
[2] Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.
[3] Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.
[4] HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.
[5] En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.
[6] Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.
[7] Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.
[8] Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.
[9] Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.
[10] Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.
[11] Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.
[12] En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.
[13] Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.
[14] Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.
[15] När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.
[16] Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.
[17] De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.
[18] Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.
[19] Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.
[20] Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.
[21] Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.
[22] En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.
[23] Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.
[24] Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.
[25] Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.
[26] Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.
[27] Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.
[28] En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.
[29] Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.
[30] Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.
[31] En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.
[32] Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.
[33] Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.