[1] En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.
[2] Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.
[3] Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid.
[4] När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.
[5] Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.
[6] Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?
[7] Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.
[8] En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.
[9] Vem kan säga: “Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd”?
[10] Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN.
[11] Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.
[12] Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.
[13] Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.
[14] “Uselt, uselt”, säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.
[15] Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.
[16] Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull.
[17] Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar.
[18] Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.
[19] Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.
[20] Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.
[21] Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat.
[22] Säg icke: “Jag vill vedergälla ont med ont”; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.
[23] Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.
[24] Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg.
[25] Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.
[26] En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.
[27] Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen.
[28] Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron.
[29] De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår.
[30] Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.