[1] Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel—till Itiel och Ukal.
[2] Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;
[3] vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.
[4] Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son—du vet ju det?
[5] Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.
[6] Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.
[7] Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:
[8] Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer.
[9] Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: “Vem är HERREN?” eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.
[10] Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.
[11] Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder;
[12] ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;
[13] ett släkte—huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!
[14] ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!
[15] Blodigeln har två döttrar: “Giv hit, giv hit.” Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: “Det är nog”:
[16] dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: “Det är nog.”
[17] Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.
[18] Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:
[19] örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.
[20] Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: “Jag har intet orätt gjort.”
[21] Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:
[22] under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt,
[23] under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.
[24] Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:
[25] myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda;
[26] klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;
[27] gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;
[28] gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.
[29] Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång:
[30] lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon,
[31] en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här.
[32] Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.
[33] Ty såsom ost pressas ut ur mjölk, och såsom blod pressas ut ur näsan, så utpressas kiv ur vrede. ——