[1] De ogudaktiga fly, om ock ingen förföljer dem; men de rättfärdiga äro oförskräckta såsom unga lejon.
[2] För sin överträdelses skull får ett land många herrar; men där folket har förstånd och inser vad rätt är, där bliver det beståndande.
[3] En usel herre, som förtrycker de arma, är ett regn som förhärjar i stället för att giva bröd.
[4] De som övergiva lagen prisa de ogudaktiga, men de som hålla lagen gå till strids mot dem.
[5] Onda människor förstå icke vad rätt är, men de som söka HERREN, de förstå allt.
[6] Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet rik som i vrånghet går dubbla vägar.
[7] Den yngling är förståndig, som tager lagen i akt; men som giver sig i sällskap med slösare gör sin fader skam.
[8] De som förökar sitt gods genom ocker och räntor, han samlar åt den som förbarmar sig över de arma.
[9] Om någon vänder bort sitt öra och icke vill höra lagen, så är till och med hans bön en styggelse.
[10] Den som leder de redliga vilse in på en ond väg, han faller själv i sin grop; men de ostraffliga få till sin arvedel vad gott är.
[11] En rik man tycker sig vara vis, men en fattig man med förstånd uppdagar hurudan han är.
[12] När de rättfärdiga triumfera, står allt härligt till; men när de ogudaktiga komma till makt, får man leta efter människor.
[13] Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl; men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.
[14] Säll är den människa som ständigt tager sig till vara; men den som förhärdar sitt hjärta, han faller i olycka.
[15] Lik ett rytande lejon och en glupande björn är en ogudaktig furste över ett fattigt folk.
[16] Du furste utan förstånd, du som övar mycket våld, att den som hatar orätt vinning, han skall länge leva.
[17] En människa som tryckes av blodskuld bliver en flykting ända till sin grav, och ingen må hjälpa en sådan.
[18] Den som vandrar ostraffligt, han bliver frälst; men den som i vrånghet går dubbla vägar, han faller på en av dem.
[19] Den som brukar sin åker får bröd till fyllest; men den som far efter fåfängliga ting får fattigdom till fyllest.
[20] En redlig man får mycken välsignelse; men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.
[21] Att hava anseende till personen är icke tillbörligt; men för ett stycke bröd gör sig mången till överträdare.
[22] Den missunnsamme ävlas efter ägodelar och förstår icke att brist skall komma över honom.
[23] Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest, mer än den som gör sin tunga hal.
[24] Den som plundrar sin fader eller sin moder och säger: “Det är ingen synd”, han är stallbroder till rövaren.
[25] Den som är lysten efter vinning uppväcker träta; men den som förtröstar på HERREN varder rikligen mättad.
[26] Den som förlitar sig på sitt förstånd, han är en dåre; men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen.
[27] Den som giver åt den fattige, honom skall intet fattas; men den som tillsluter sina ögon drabbas av mycken förbannelse.
[28] När de ogudaktiga komma till makt, gömma sig människorna; men när de förgås, växa de rättfärdiga till.