[1] Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
[2] Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
[3] Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
[4] En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
[5] De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
[6] De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
[7] De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
[8] I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
[9] Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
[10] Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
[11] Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
[12] Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
[13] Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
[14] Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
[15] Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
[16] Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
[17] Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
[18] Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
[19] Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
[20] De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
[21] Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
[22] En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
[23] En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
[24] De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
[25] Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
[26] Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
[27] Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
[28] På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.