[1] Konungars hjärtan äro i HERRENS hand såsom vattenbäckar: han leder dem varthelst han vill.
[2] Var man tycker sin väg vara den rätta, men HERREN är den som prövar hjärtan.
[3] Att öva rättfärdighet och rätt, det är mer värt för HERREN än offer.
[4] Stolta ögon och högmodigt hjärta—de ogudaktigas lykta är dem till synd.
[5] Den idoges omtanke leder allenast till vinning, men all fikenhet allenast till förlust.
[6] De skatter som förvärvas genom falsk tunga, de äro en försvinnande dunst och hasta till döden.
[7] De ogudaktigas övervåld bortrycker dem själva, eftersom de icke vilja göra vad rätt är.
[8] En oärlig mans väg är idel vrånghet, men en rättskaffens man handla redligt
[9] Bättre är att bo i en vrå på taket än att hava hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna.
[10] Den ogudaktiges själ har lust till det onda; hans nästa finner ingen barmhärtighet hos honom.
[11] Straffar man bespottaren, så bliver den fåkunnige vis: och undervisar man den vise, så inhämtar han kunskap.
[12] Den Rättfärdige giver akt på den ogudaktiges hus, han störtar de ogudaktiga i olycka.
[13] Den som tillsluter sitt öra för den armes rop, han skall själv ropa utan att få svar.
[14] En hemlig gåva stillar vrede och en skänk i lönndom våldsammaste förbittring.
[15] Det är den rättfärdiges glädje att rätt skipa, men det är ogärningsmännens skräck.
[16] Den människa som far vilse ifrån förståndets väg, hon hamnar i skuggornas krets.
[17] Den som älskar glada dagar varder fattig; den som älskar vin och olja bliver icke rik.
[18] Den ogudaktige varder given såsom lösepenning för den rättfärdige, och den trolöse sättes i de redligas ställe.
[19] Bättre är att bo i ett öde land än med en trätgirig och besvärlig kvinna.
[20] Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning, men en dåraktig människa förslösar sitt gods.
[21] Den som far efter rättfärdighet och godhet, han finner liv, rättfärdighet och ära.
[22] En vis man kan storma en stad full av hjältar och bryta ned det fäste som var dess förtröstan.
[23] Den som besvarar sin mun och sin tunga han bevarar sitt liv för nöd.
[24] Bespottare må den kallas, som är fräck och övermodig, den som far fram med fräck förmätenhet.
[25] Den lates begärelse för honom till döden, i det att hans händer icke vilja arbeta.
[26] Den snikne är alltid full av snikenhet; men den rättfärdige giver och spar icke.
[27] De ogudaktigas offer är en styggelse; mycket mer, när det frambäres i skändligt uppsåt.
[28] Ett lögnaktigt vittne skall förgås; men en man som hör på får allt framgent tala.
[29] En ogudaktig man uppträder fräckt; men den redlige vandrar sina vägar ståndaktigt.
[30] Ingen vishet, intet förstånd, intet råd förmår något mot HERREN.
[31] Hästar rustas ut för stridens dag, men från HERREN är det som segern kommer.