[1] Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.
[2] Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.
[3] Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.
[4] Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?
[5] Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.
[6] Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.
[7] Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.
[8] Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.
[9] Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.
[10] Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.
[11] Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.
[12] Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.
[13] Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.
[14] Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.
[15] Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.
[16] Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.
[17] Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.
[18] Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.
[19] Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.
[20] Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta.
[21] Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte.
[22] Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.
[23] Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.
[24] Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?
[25] När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen,
[26] då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker;
[27] då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.